Nytt perspektiv

Det är spännande att ta in andras perspektiv. Spännande att se sig själv ur någon annans ögon. 

När döttrarna övar inför Vårgalan som skall hållas på kommunens teaterscen och mamman sitter stickandes i en utav publikstolarna kommer Kulturskolans danslärarinna fram till mig. Hon sätter sig bredvid mig på huk och säger ”Jag vill bara säga att jag beundrar dig för allt fint du skapar. Jag tittar alltid på det du stickar och det är så vackert.”

Jag blir nästan stum men tackar henne och passar samtidigt på att säga att det faktiskt inte är så svårt som det ser ut. Att största dottern lärt mig sticka strumpor och att jag gått på stickkurs. Mamman skulle självklart bara tackat för den fina komplimangen utan att bortförklara mitt kunnande. Nästa gång skall jag bara tacka för de fina orden. 

Det är knepigt det här med perspektiv. Jag själv ser mig inte som någon som kan sticka. Jag lär mig hela tiden och tycker att det är väldigt roligt med stickning. Jag beundrar ju andra som är duktiga. Tittar på ”Knitting Podcasts” och tänker att jag någon gång vill kunna det de kan och så kommer hon fram till mig och uttrycker samma sorts beundran eller uppskattning. Det är fantastiskt. 

Mamman blir sittande där i publikstolen begrundades detta en lång stund medan Kulturskolans duktiga elever övar på scenen. Det är otroligt att få syn på sig själv på ett annat nytt sätt. Ur någon annans perspektiv. För henne är jag någon som kan. Någon som utstrålar kreativitet och säkerhet. När jag funderar lite djupare över detta inser jag att jag faktiskt kan en hel del. Jag har bara inte tänkt på det så förut.

Fin lördag till er.