Lättare i sinnet
De senaste dagarna har känts tomma och trötta. Som om vi helt dränerats på energi. Det är svårare än vi kunnat föreställa oss det här med att säga farväl. Svårt att förlika sig med att livet är ändligt. Svårt att förstå det här med borta och aldrig mer.
Men så slår träd och buskar ut, olika blad tittar upp i rabatterna, barn leker och skrattar. Solen tittar fram igen efter några regniga och kalla dagar och gräset på ängarna är så där alldeles nytt och ljusgrönt. Luften känns klarare och sinnet lättare.
Mamman placerar sig åter på kökstrappan med min kopp kaffe, gläds och känner stor tacksamhet. I mitt inre hör jag orden, ’the powerful play goes on, and you may contribute a verse. What would your verse be?’, och vet precis vad min vers är: Familj, kärlek, gemenskap och omtanke. Tillsammans är alltid bäst. Kärleken är alltid störst.
Fin fredag till er.
