Tankar

Med förändringar i det vardagliga livet under året följer tankar och funderingar. Mamman reflekterar över livet. Över hur det är och hur jag möter det. Vad jag tror på och på vilken grund jag står.

Mamman har förändrats ganska mycket sedan sina unga år. Prioriteringarna har skiftat över tid och tanken har blivit klarare och grunden stabilare. Kanske är det insikt eller mognad eller ett tecken på ålder och livserfarenhet.

Som ung var mamman ambitiös och trodde att den stora världen var min plats. Fin utbildning med fin titel skulle ta mig dit. Det trodde mamman var framgång och lycka. Siktet var inställt. Och så dök där upp ett par ögon som mamman såg hela sitt liv i. Ögon med så mycket kärlek, djup och självklarhet. Ögon som lovade gemensamhet och livslång kärlek. Det skrämde så att mamman stretade emot under ganska lång tid. Det ångrar jag såklart idag. Men så tänker mamman att det är viktigt att vara snäll mot sig och förstående. Den unga och lite förvirrade kvinna som var jag kanske behöver det. Förståelse och en ömsint kram.

En dag i mitt unga jag landade insikt i hjärtat och allt kändes lätt och rätt. Plötsligt var det inte skrämmande att låta livet och, tror jag, ödet få bestämma. Mitt hjärta visste ju från början vart det ville och med vem. Från den dagen har det varit vi, pappan och jag.

Och det där stora livet som mamman trodde sig var ämnad för bleknade och kändes tomt och litet och t o m själlöst. Från den där dagen när mamman sade ja till ett liv tillsammans har ett annat oändligt mycket större och kärleksfullare och innerligare liv uppenbarat sig och världen har blivit en annan.

Mamman befinner sig inte ute i det stora livet ute i världshändelsernas centrum som det unga jaget trodde var min plats. Mamman lever ett stillsamt och enkelt liv som känns sant och ärligt och kärleksfullt. Alla är nog inte ämnade till stora synliga ting och skeenden. Mitt liv är litet men det jag en dag, förhoppningsvis mycket långt från nu, lämnar efter mig är så stort att mamman får svindel vid bara tanken. Min tid och min kraft går till min familj, min man och mina barn och vår underbara hund. Och så möter mamman andras barn i form av elever den lilla tid jag spenderar jobbandes utanför vårt hem. Och ofta tänker jag att det är kärleken som hänger kvar i mötet med andra. Hur jag fick dem jag mötte att känna sig. Och det senaste har mamman mött en hel del glada och leende ansikten. Det tänker mamman är fint att leva med och i.

Inte är det alltid lätt och inte blir det alltid rätt det här med att vara mamma och förälder. Mamman gör många fel men i mitt hjärta vet jag att döttrarna vet att dem betyder allt. De är kärlek och vår tacksamhet och glädje över att de finns har inte någon gräns.

Och så kärleken som mamman mötte tidigt i ett par blåa ögon den består fantastiskt nog och utvecklas och fördjupas fortfarande. Ibland är vi som trotsiga treåringar båda två. Speciellt när tröttheten är stor blir konflikterna många. Men oftast har vi det väldigt bra och står stadigt sida vid sida. Starka. Tillsammans. Vi har som många andra haft upp och nedgångar och mot och medgång. Det hör till och är en del av livet. Jag vill inget hellre än att fortsätta vandra sida vid sida med dig, älskade make.

Hur stort det är det här med att stå just tillsammans slog mig när vi igår försökte lista ut varför vår torktumlare inte fungerar. Pappan med mätinstrument i handen lutad över maskinen och mamman bredvid nyfiket frågandes och hjälpandes. Inte spelade det någon roll att problemet inte kunde lösas enkelt. Vi fick funderat ihop och blev båda lite klokare men störst är att vi gör så i nästan allt vi tar oss an, vi lutar oss in mot varandra, står sida vid sida och försöker att klura ihop. Det är ingen liten sak. Ibland går vi förstås vilse men för det mesta står vi tillsammans. Och det har visat sig vara min väg. Vår väg.

Mamman är så tacksam över att perspektiven ibland vidgas och prioriteringarna ändras. Och visst är det så att det till synes lilla är det riktigt stora. Så är det i mitt liv.

För mamman är det innerligt och obestridligt sant att störst av allt är kärleken. Det är den grund jag står på.

Fin fredag till er och glöm inte att bemöta varandra med varsamhet.

Författare: Mamma

Fembarnsmamman är en blogg från vardagslivet hos en familj med fem barn. För vår familj är gemenskap viktigt, att leva nära och uppskatta livet utan att krångla till det. Vi har valt att leva långsamt och att ta oss tid att uppskatta de små tingen i livet och vardagen, för det är dessa stunder som utgör den största delen av våra liv.

Ett svar till “Tankar”

  1. Hej!
    Vilket fint inlägg!! Inspirerande! Jag slåss inom mig med den stora och den lilla världen. Min lilla värld är egentligen väldigt stor, kan även jag numera titulera mig fembarnsmamma, sedan 6 månader tillbaka. Jag har en liten bebis vid mitt bröst och det är det största av allt! Samtidigt går det inte att släppa allt annat med fyra äldre barn. Och jag och min man som jag älskar så snurrar runt runt i tankarna kring hur vi ska kunna få så mycket tid som möjligt tillsammans med våra barn nu och sen. Kanske gör vi saker nu som vi kommer ångra sen, att vi försöker komma på sätt att spara/tjäna pengar för att kunna vara hemma länge. De tankarna tar stundtals för mycket energi från nuet.
    Och så jobbet sen som ändå är så viktigt. Där jag vill ha kvar en fot och kunna vara med och påverka. Men som samtidigt är så skönt att släppa. Vet inte vad jag vill komma fram till. Kanske få något tips från dig som har lite äldre barn om hur jag ska tänka i nuet.
    Fortsatt skön sommar till dig!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Connect with Facebook

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.