Fina grannar

Vi tar småpromenader tillsammans precis så långt vi orkar med våra förkylningar. Och stannar till och njuter av den plats vi bor på.

Att få säga hej till de här nybörjarkorna är trevligt. De är försiktiga och väldigt nyfikna och undrar nog vad den glada familjehunden är för en slags ko.

Kalvarna följer med oss en bit när vi fortsätter vår vandring. De är innanför staketet med el-tråd förstås men ändå bredvid oss. Vi på vägen. De i hagen.

Mamman är så glad över detta landskap som vi bor i med kor och hästar som grannar. Bonden som sköter korna är sådär kärvt trevlig och mamman tycker så mycket om att stanna till för att tala med honom. Han kan så mycket och mamman lyssnar så gärna.

Ofta uttrycker han också glädje över det han ser att jag är och gör. När han förhört sig om vad mamman skall göra med sin dag följer berättelser om hans egen mamma som bakade och lagade mat åt honom och hans syskon och om hur hon stickade kläder och lappade och lagade. ”Hon hade då alltid att göra, mamma” avslutar han som oftast med och klappar mamman på axeln och med ett ”ja då så..” skiljs vi och går åt våra sysslor. Vi har alltid att göra både han och jag och mellan oss finns samförstånd och ömsesidig respekt. Han är fin bonden.

Och fastän han börjar bli gammal håller han sig alltid i rörelse. Klokt nog för han också vidare sin kunskap till ett av barnbarnen som är mycket intresserad av lantbruk. Morfar bonden och barnbarnet ordnar och pysslar och traktorgrejar och bygger och förhoppningsvis lever gården vidare på det sättet. Det är värdefullt. Och mamman är så tacksam över allt detta fina i vår närhet.

Fin lördag till er.