Mormors receptbok
Mamman har tänkt ett tag nu att det vore bra att skriva ned recept som vi använder oss av ofta. I en bok sådär som mormor gjorde. Och så sade döttrar ”men mamma du kan väl fortsätta skriva i din mormors receptbok.”
Först kändes den tanken märklig. Som att mormors fina bok skulle bli nedkladdad. Minnesboken med anteckningar som ”bra” och ”mina julpepparkakor” i marginalen. Men så tyckte mammans mamma och pappa under vårt morgonbildsamtal att det var en god idé att bygga på minnet och fortsätta historien på det sättet. Och det där med att låta minnet vara levande är ju en väldigt fin tanke. Att mammans mamma tycker att det är en bra idé känns också värdefullt. Att hon ser det som viktigt att historien förs vidare gör det ju extra viktigt att faktiskt skriva vidare i receptboken.
Så nu står där vårt recept på inlagd västeråsgurka. Recept med min handstil för döttrar att slå upp och titta i nu och om många år.
Och många fler recept kommer att skrivas ned i boken, mormorns och mammans receptbok med svarta pärmar och bådas våra handstilar. Så blir historien levande och det är värdefullt och känns rätt.
Och mamman får fortsätta skriva i fler böcker som kan fyllas på med döttrars handstilar. Levande familjemathistoria. Underbart.
Fin onsdag till er.