Oro

Orden har inte riktigt velat infinna sig på ett tag. Mammans själ har haft kramp och låst sig. Jag har inte alls mått bra. Alla nyheter har känts alarmistiska och allt är plötsligt farligt.

Redan för några månader sedan började mamman läsa nyheterna och följa spåren av nytt och farligt. Okänt och ödesdigert. Och mamman läste och krampen blev starkare. Skyddsinstinkterna och rädslan tog över och all energi och glädje försvann. Dagarna fylldes med oro och ångest och sömn uteblev.

Och så stängdes de stora döttrarnas skola och skolgången ersattes av distansundervisning. Det var skönt för mammans oroliga själ men så klart jobbigt för de stora döttrarna som är vana att träffa sina vänner och att få ägna stor del av dagarna musicerandes i olika konstellationer. Musicera gör de förstås ändå här hemma och uppkopplade genom sina datorer men det ersätter inte mötet och interagerandet när de är på plats i skolan. Allt det där förstår mamman men är ändå så otroligt lättad över att slippa fundera över färder med olika transportmedel och möten med väldigt många människor.

Mamman är fortfarande orolig men det har lättat lite nu när vi alla är hemma. Oron kommer säkert tillbaka då skolor börjar igen och hjärnan funderar över om de andra familjerna hörsammat det här med att inte resa eller deltaga i större sammanhang. Mamman hoppas så att restriktioner tas på allvar så att vi så småningom kan komma tillbaka till ett normalläge.

Eller kanske önskar mamman att lugnet och stillheten fått en god effekt på vårt samhälle och att både barn och vuxna som mår dåligt är hemma tills de är helt friska vilket inte varit fallet innan allt detta. Och kanske lever fler lite stillsammare och mer eftertänksamt. Kanske. Mamman hoppas i alla fall.

Det är en kamp för mamman att balansera oron. Oron som på något sätt föddes med vårt första barn och som växt sig starkare för varje ny liten människa vi välsignats med. Mest är alla döttrarna kärlek förstås. Massvis med kärlek. Men med kärlek föds också oro för mamman vill så att alla i familjen skall må bra och ha det bra. Familjen bor inuti hjärtat och när världen känns farlig då brister det och kaos uppstår fastän mamman försöker att behålla lugnet inför döttrar som behöver sina trygga vuxna. Trygga kloka som lugnt svarar på frågor och förklarar. För det gör vi både mamman och pappan.

Fast mamman rasar ihop emellanåt och är så tacksam över fina människor som lyssnar och stöttar. Allt detta har tagit och tar så mycket kraft att inte mycket annat orkats med.

Och fastän världen fortfarande känns skev och farlig mår mamman lite bättre här i vår lilla och värdefulla värld där vi pysslar, bakar, lagar mat, stickar, syr, tittar på film, läser böcker, spelar bordsspel, målar, pysslar och tar hand om varandra.

Fin söndag till er och glad påskdag.

Författare: Mamma

Fembarnsmamman är en blogg från vardagslivet hos en familj med fem barn. För vår familj är gemenskap viktigt, att leva nära och uppskatta livet utan att krångla till det. Vi har valt att leva långsamt och att ta oss tid att uppskatta de små tingen i livet och vardagen, för det är dessa stunder som utgör den största delen av våra liv.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Connect with Facebook

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.