Att lära sig förstå och förhålla sig till förändring

Det är svårt. Mycket svårare än mamman kunnat föreställa sig. Och det gör ont i hjärtat samtidigt som mamman är så stolt. Själen både jublar och gråter i förändringens tid.

Mamman är känslomässigt förvirrad just nu och måste arbeta med själ, hjärta och tanke. Förhålla mig på ett delvis nytt sätt.

Men mina moderskänslor är ju samma trots att barnen är lite större och mitt sätt att ta hand om och bry mig samma. Finna balans är svårt och spännande.

Ibland är de lite större barnen stora och självständiga och ibland små igen med behov av att krypa in i mammans famn och försvinna lite från omvärldens alla krav. Och mitt i det står mamman med ett stort, varmt och bultande hjärta som vill allt det bästa för alla döttrar. För mamman vill vara på det sätt som blir bäst för alla så att alla får det de behöver. Vill så gärna.

Och samtidigt saknar hjärtat så de små armarna runt min hals, små fötter på golven och döttrar som kryper upp i knäet och vill höra saga och bara sitta nära. När dagarna var våra och vi utforskade omvärlden tillsammans. Ibland önskar mamman att tiden stod still.

Mamman är så tacksam över det liv vi valt att leva med tid tillsammans som det allra viktigaste. Barnen är vår skatt och vår största glädje och tiden tillsammans det finaste och absolut värdefullaste.

Fin fredag till er så här i juletid.