Fembarnsmamman

Tankar från en familj med fem barn

Altankoppskaffe och vårsol

En efter en blir de sjuka, familjen. Några tappra döttrar vaknar tidigt och körs till skolan för att efter några timmar ringa hem matta och trötta. Jag åker i ilfart och hämtar.

Vi sover på lite olika ställen och badrummet används av den som råkar vara mest sjuk för tillfället. Vi mår helt enkelt inte särskilt bra just nu men har det bra tillsammans.

Och så mitt i allt lyser solen och som mamman vandrar ut på hundpromenad, för det måste ju göras trots sjukor och trötthet, ser jag alldeles nyutslagna ljuslila krokus titta fram lite varstans i trädgården och fåglar hörs kvittra lite överallt och jag behöver inte ha jacka på mig. Det känns vår alldeles plötsligt. Luften är lätt och ljummen och ljusgrönt gräs skymtar fram mitt i allt det tröttbruna vintergräset. Jag tänker att det ändå är något visst med våren och att allt blir som på nytt. Men så kommer jag ihåg att jag fascineras lika mycket av de första mörka höstkvällarna då vi kryper ned under ullfiltar och tänder många levande ljus och vinterns första skira frost och den första snön som täcker landskapet och de första somriga dagarna med varmsol, utflykt i gröngräs och bad i försomrigt och friskkyligt vatten. Det är nog skiftningarna ändå som är spännande och underbara att uppleva.

Jag tar min kopp med kaffe och sätter mig i solen på altanen. Med mig har jag stickningen och bredvid mig ligger familjehunden. Det är årets första altankoppskaffe. Det känns tidigt så här i februari men är så oerhört härligt.

Fin tisdag till er.

«

© 2019 Fembarnsmamman. Tema av Anders Norén.