Idag är det lördag med långfrukost och melodikryss. Vi vaknar av hundar som vill bli klappade och som vill gå upp och ut. Lite får hundpromenaden vänta till mamman vaknat ordentligt.

Mamman vandrar ut i skogen en stund med hundar som verkar tycka att vädret kunde varit bättre. Det regnar så ihärdigt att vi blir alldeles genomblöta. Morgonpromenaden blir av det kortare slaget idag och så ordnar vi tillsammans med frukosten pappan och jag. Döttrar vaknar en efter en när de sovit färdigt och är utvilade. Vi äter sedan frukost länge tillsammans och löser dagens melodikryss,

I kylen står pepparkaksdeg på vänt. Den skall få vila tills imorgon. Receptet kommer från min mormors bok. En liten skrivbok med svarta pärmar som mormor fyllt med utklippta och inklistrade recept och egenhändigt nedtecknade. Vid det recept vi använder står med mormors vackert snirkliga skrivstil ”mina julpepparkakor” följt av mormors omdöme ”Bra”. Vi håller med, receptet och kakorna är bra och så känns det extra fint att det är min mormors recept vi plockar fram varje år i jultider.

Det är som om hon är med lite grand och mamman känner både tacksamhet och saknad. Jag är så tacksam att vi får förvalta receptarvet som bär så många minnen med sig och så saknar jag mormors vackert vita hår och mjuka kinder. Det hade varit fint att få se henne baka sina julpepparkakor tillsammans med döttrarna men det vet jag ju är omöjligt. Då hade hon varit över hundra år om hon funnits och säkert inte orkat.

Men så är hon ju med oss ändå mormor för att hon bor i mig och lever vidare genom mina barn. En liten del av henne är ju alltid med oss speciellt då vi plockar fram boken med hennes julpepparkaksrecept. Kanske ser hon våra döttrar som plockar fram ingredienserna enligt receptet och med mammans hjälp blandar till degen och lägger den att vila i kylen.

Mamman står i alla fall ett litet tag ute i hallen, kikar in i köket, lyssnar och njuter av döttrars prat och framplockande av ingredienser. De pratar och skrattar och pekar på den fina texten i boken och pratar om hur bra det är att mammas mormor skrivit ”Bra” och ”mina julpepparkakor” så att vi vet vilka av alla recept vi skall baka och fortsätta att bära med oss i våra traditioner. Och i marginalen står nu också min text med en förklaring på vad ljus farin är och den texten kommer ju också gå vidare framåt i tiden. Min handstil är inte lika fin som mormors men den bär också kärlek med sig nu och framåt i tiden. Det är fint.

Nu skall mamman hjälpa en liten förkyld dotter med sina läxor och påbörja en ärm till näst yngsta dotterns tröja och ta mått för en kjol.

Fin lördag till er.