Mamman sätter upp julgardiner och byter till julkuddfordralen i kökssoffan och så tänder vi många ljus på morgon och eftermiddag när det mörknar. På kvällarna lyses vårt hem upp av både levande ljus och dämpat ljus från våra lampor och så myser vi i soffan under ullfiltar.

Någon dag är det vinter med rimfrost på träden och ett lätt snötäcke på marken och några dagar efter är det höstregn och ruskblåsigt. När det är minusgrader hinner döttrar åka skridskor på bondens damm som hunnit bli till tjock is och när det regnar hittar vi på saker inomhus. Det leks, målas, görs läxor, övas julmusik och spelas bordsspel.

Förkylningarna vill inte lämna oss och när någon blir frisk dyker feber upp på någon annan. Denna veckan har yngsta dottern varit hemma med feber och kraftig förkylning. Vi tar det lugnt och sitter mycket tillsammans i kökssoffan under filtar och mamman ger dottern honungs och citronvatten och en och annan pepparkaka. Vi äter frukost sent och länge efter morgonens skolrunda.

Mamman pysslar och ordnar lite lagom med vardagssaker och allting får gå långsamt nu i förkylningstider. Men jag hinner sticka och sy en del medan vi pratar, läser, spelar spel och är tillsammans dottern och jag. Äldsta dotterns Riddari är klar och används flitigt och näst yngsta dotterns tröja har jag stickat nästan ända upp till armhålan där det sedan är dags att stanna för att sticka ärmarna som sedan skall stickas med uppåt på tröjan. En ny Riddari är påbörjad denna gången till näst äldsta dottern. Och så kunde mamman inte hejda sig riktigt och påbörjade mittendotterns Hansel Hap. Hon har längtat så efter att se sin sjal växa fram ur garn hon själv valt ut färgerna till.

Och så hittade mamman ett enkelt kjolmönster som jag så gärna ville prova. Jag tycker att det är svårt att hitta köpekjolar att tycka om och då måste jag ju sy själv det jag vill ha. Jag tycker att sömnad är svårt och har inte lyckats så bra med passform förut men vis av erfarenhet med stickningen vet jag nu att det enda sättet att lära är att slänga sig ut för att göra.

Så det gör jag i ett enkelt tyg som pappan hjälpt till att köpa. Tyget är förlåtande och mönstret föredömligt enkelt och välskrivet. Mamman lyckas sy färdigt kjolen på bara några dagar och undviker blixtlåssömnad som jag tycker är svårt genom att istället sy i tryckknappar. Väldigt enkelt och resultatet blir fint. Mamman går nu glatt och visar resten av familjen hur käckt det är med tryckknappar. Ganska många gånger visar jag. Många fler gånger än vad som behövs men det är ju så roligt, både att det blev så fint och var såpass enkelt.

Nu klär sig mamman i egensydd kjol och planerar nästa sömnadsprojekt medan jag taktfast stickar en maska och ännu en på det ena, andra eller tredje stickprojektet.

Fin fredag till er.