Det är en ny skolmorgon och vi vaknar väckarklockstidigt och ute är det mörkt när vi sätter oss vid frukostbordet. Den mörka morgonen känns höst även om vädret är brittsommar.

Döttrarna är knappt vakna men ljuset från stearinljusen väcker oss sakta. Vi småpratar och äter vår frukost medan solen sakta går upp och världen utanför ljusnar.

När mamman kör bilen hemåt igen efter att ha lämnat döttrar i skolor lyssnar jag på musik och ur högtalarna ljuder plötsligt Robert Brobergs sång ”När verkligheten blir sagolik”. Så är det. Vardagen. Småstunderna tillsammans. Frukoststunden med höstmörkret utanför och stearinljus tända på bordet, ”En av de stunder när verkligheten blir sagolik…”

Fin torsdag till er.