Fyra döttrar har studiedag idag. De får sova tills de vaknar helt utan väckarklockor. Det är härligt. Huset fylls av bubbelprat och lek och det är så mysigt att vandra runt här i sysslor när det är så. Mamman mår bra.

Största dottern som går i skolan i stora staden måste dock upp tidigt och åker samtidigt med pappan. Mammans väckarklocka ringer alltså i alla fall men inte för att jag måste gå upp utan för att jag så gärna vill sitta tillsammans med dottern och pappan vid frukostbordet en stund. Lite prata och mysa innan de ger sig av för dagen. Och så känns det bra att hjälpa till med frukostframdukningen.

När de åkt i den tidiga morgonen tänker mamman att jag kanske kan lägga mig i sängen igen men hamnar istället i kökssoffan med min stickning i händerna och familjehunden på fötterna.

Stickningen som nyss var halvfärdig har mamman med hjälp av yngsta dottern repat upp. Helt och hållet repade vi upp den för att den visade sig vara väldigt mycket för stor. Det här med stickfasthet kan tyckas vara en detalj men har stor betydelse för slutresultatet.

Mamman följde ett råd att välja en storlek större stickor vid flerfärgsstickning. Det rådet fungerade inte så bra för mig men det går ju omöjligt att veta om det inte prövats. Nu stickar jag från början igen med tunnare stickor. Hoppas nu att storleken blir bättre och passar dottern. Hon vill så gärna att hennes solskensLoppa skall bli färdig men tyckte ändå att det var roligt att hjälpa mamman att repa upp.

Mamman håller med dottern. Det är fascinerande att se mönstret minska och försvinna in i garnnystanet igen. En annan sorts magi. Och så får jag öva mig i tålamod. Det är inte så dumt det heller.

Idag skall vi njuta av ledighet fyra döttrar och jag.

Fin torsdag till er.