Mamman sätter sig i soffan och försöker att inte tappa modet alldeles inför skolstarten imorgon. Jag borde vant mig nu vid det här att sommarlovet tar slut. Det gör ju det varje år. Men förlusten av att styra den egna tiden, göra det vi vill och ägna oss åt nya kunskaper som vi själva väljer är svårt att ta farväl av.

Det känns som att vandra från frihet till fångenskap detta att låta tiden och fokuset ramas in av andra och jag tror att jag nog aldrig kommer att vänja mig. Om de känslorna berättar jag förstås inte för döttrarna men eftersom de är oerhört kloka känner de av mammans sinnesstämning utan ett enda ord från mig.

Imorgon skall i alla fall nästan alla döttrarna tillbaka till sina skolor för att följa scheman och vi kommer nog att vänja oss även detta år. Lite lagom och lite långsamt.

God natt till er.