När mamman lagar mellanmål till fyra trötta och hungriga döttrar försvinner strömmen plötsligt. Mamman ringer pappan för att rådfråga. Jag vill veta om det är i vårt hus strömmen försvunnit eller om det är strömlöst i vår by. Med pappans hjälp kan jag utläsa att det är hela byn. Vi har ingen ström in i huset och nu vet mamman hur jag kan ta reda på detta. Det är bra.

Och så kommer strömmen tillbaks efter ett litet tag och precis då börjar det tjuta någonstans inne i huset. Tjutet upphör ett litet tag för att komma tillbaka med jämna mellanrum. Jag drar ur kontakter, stänger av kyl och frys, sätter igång kyl och frys, drar ur hårddiskar, drar ur mikrovågsugnen, står med örat mot värmepumpen och får oss allihop att springa runt i huset för att lokalisera tjutet. Vi letar och letar och letar och letar och till slut ger vi upp. Tjutet fortsätter.

Mamman ringer pappan ännu en gång och efter att ha lyssnat på min beskrivning säger han ”är det inte stektermometern som tjuter då?” Det tror inte mamman att det är eftersom stektermometern går på batteri och alltså inte på husets ström. Det verkar faktiskt helt otroligt att den skulle börja tjuta samtidigt som strömmen kom tillbaka. 

Mamman öppnar lådan i köket där stektermometern ligger och visst är det den som tjuter. Jag blir alldeles matt och måste sätta mig ned trött och lätt fnissandes. Som vi sprang för att utröna vilken apparat som tjöt och så var det stektermometern som hamnat i kläm mellan två skärbrädor i kökslådan.

Det blev inte mycket lugn och ro till mellanmålet. Nu längtar mamman till kvällen när jag får sjunka ned i soffan under en filt med tofflor på fötterna, en kopp kvällste på bordet framför mig och stickningen i händerna.

Fin måndagskväll till er.

Etiketter: döttrar, el, frys, hus, kyl, mamman, mellanmål, pappan, ström, tjuta, värmepump