Mamman stickar vidare på näst största dotterns Loppa kofta men bryter in med en liten raggsocka emellan. Bara några få varv tänker jag och så är sockan plötsligt färdig. 

På sockstickningen ser jag att mina färdigheter utvecklats mycket på några månader och det gör mig så glad att jag av bara farten börjar på nästa socka. Men nu måste mamman börja på koftärmen också så att den koftväntande dottern inte blir ledsen. 

Nu är det dags att köra skolrundan för att hämta hem döttrar. Det är en av de bästa stunderna på dagen att få hem döttrarna igen. Det är så tyst och tomt när de inte är här. Tillsammans är bäst!

Fin onsdag till er.