Det är spännande att sticka på klipporna vid havet. Plötsligt ger sig ett nystan som borde varit kvar i stickpåsen iväg ned i vattnet. Det rullar så glatt iväg över klipporna. Som om det vill iväg på äventyr. Rull, rull, rull och så studs ned i saltvattnet.


Pappan och stordottern räddar det förlupna nystanet och bär det tillbaks till mamman så att jag kan fortsätta sticka. Det är snällt. 


Mamman fortsätter stickandet med ett nystan som luktar ull och havsvatten. En riktig härlig blandning. 

När jag stickar vidare formas berättelsen om det solgula tvåtrådiga ullnystanet som färdas över världshaven i mammans huvud. Ett stort och spännande äventyr.

Fin tisdag till er.

Etiketter: äventyt, dotter, havet, klippor, mamman, nystan, pappan, saltvatten, sticka, ull