Lusten att skriva

Lusten att skriva har sakta tagit sig tillbaka. Som att behovet att uttrycka känslor och tankar är så stort att det inte längre vill vila. Inte längre vill tystnad.

Mamman tänker så många tankar hela tiden eller mycket av samma tanke. Vilket vet jag nog inte själv när jag tänker efter. Jag vill hitta rätt igen efter att ha halkat lite snett i verkligheten. Åter finna min väg. Den väg som bär oss framåt på bästa sätt. Då behövs mycket tankearbete, omvärdering och diskussion. Sådant gör vi nu medan vi tar hand om vardag och familj. Mamman har t ex tackat nej till jobberbjudanden. Svårt, men rätt och nödvändigt för vår familj och mitt välmående. Nu skall beslut få ta tid. Den tid vi behöver.

Vi har firat största dotterns konfirmation som fyllde mammans sinne med så mycket glädje och visshet. Länge har mamman förnekat sin tro. Inte riktigt velat kalla mig troende trots att jag ber emellanåt. Och så stod dotterns konfirmationspräst där framme i kyrkan och sade ord som mamman nästan ordagrant skulle ha kunnat skriva alldeles själv. Här.

Nu tar mamman hand om familjen, arbetar i trädgården, avslutar saker och påbörjar nytt. Omvärderar mig själv och mitt skrivande. Så är det. Just nu.

 Fin helg till er.