Tacksam

Att ha en plats att skriva om tankar, känslor, erfarenheter, upplevelser och mycket annat är fantastiskt. En plats att uttrycka det som finns i själen och dessutom ha den stora turen att möta andras tankar är stort och det är jag mycket tacksam för.

Tack för att ni läser och för att ni delar med er av era tankar. Det är så spännande att uttrycka sig i text och att få kommentarer på det skrivna tillbaka. Spännande, intressant, upplyftande och utvecklande. Genom allt det här får jag syn på mig och mitt tänkande. En oerhört värdefull process. Det är ni en del av. Tack.

Jag är tacksam för de kommentarer ni delat med er av på mitt förra inlägg ’Att möta sig själv’ och kommer att svara er alla. Just nu är mamman upptagen med att fundera och med att gräva i mitt inre för att finna den där läraren i Engelska som sovit ett tag. Den där som ser och hör och uppmuntrar och engagerar. Jag vet att hon är där någonstans för idag dök hon upp en liten stund tillsammans med en klass ett som mamman träffade för första gången.

Små barn äntrade salen på vinden på lilla skolan där mamman undervisar och frågade bubblande glatt om jag var deras nya engelska-fröken och mamman sätter sig på huk för att hamna i ögonhöjd och säger ’Yes I am. Pleased to meet you’ och skakar hand med var och en och så började vi och kom på en timme senare att det nog var dags för lunch. Där var hon alltså läraren i engelska som på automatik talar långsamt och tydligt och översätter varje mening eller fras och lyssnar på alla barnens tankar om språket och på de ord som redan finns i kunnandet.

Fin tisdag till er.

Författare: Mamma

Fembarnsmamman är en blogg från vardagslivet hos en familj med fem barn. För vår familj är gemenskap viktigt, att leva nära och uppskatta livet utan att krångla till det. Vi har valt att leva långsamt och att ta oss tid att uppskatta de små tingen i livet och vardagen, för det är dessa stunder som utgör den största delen av våra liv.

6 svar på ”Tacksam”

  1. Hej!
    Jag har läst din blogg ett tag nu, men inte lämnat någon kommentar tidigare. Jag uppskattar mycket hur du skriver och hur du reflekterar så klokt. Fint att vi får inblick i din fina familj och också hur mycket jobb det är att få allt att fungera så optimalt som möjligt i en familj med relationer och allt.
    Vi har fyra barn, två i övre tonåren och två mitt i tonåren. Jag var övervägande hemma fram till minsta barnen började 6- års. Sen tyckte jag nog att jag ”borde” klara av att jobba, barnen var ju ganska stora, så det skulle nog gå bra. Jag har jobbat deltid, men tycker så här när jag tittar bakåt att det varit alltför slitit och otillfredsställande många gånger.
    Stora barn betyder inte mindre ”jobb”, kräver nästan större närvaro och omsorg ibland.
    Jag har nu valt att ta en liten arbetspaus och sen endast jobba 50%. Faktiskt har du varit med och inspirerat till beslutet.
    Följ ditt hjärta i tankarna framgent.
    Stor kram
    Camilla

    1. Hej Camilla
      Det gör mig gott att läsa dina ord. Visst är det så att det kräver annat med större barn. Det är ett stort jobb att ta hand om allt och att vara närvarande under viktiga och sårbara år.

      Att finnas där när de slutar skolan, att lyssna när de berättar om dagen, att möta tankar om allt som hänt, att hjälpa med läxor, förbereda utflyktssaker och mycket annat är så viktigt.

      Jag har också känslan av att jag borde klara av att börja arbeta nu när minsta började förskoleklass. Men, känslan av att inte lyckas vara närvarande någonstans gör mig splittrad och väldigt trött.

      Jobbet i skolan kräver sitt och när jag kommer hem är jag ibland så trött att döttrarna inte får den uppmärksamhet de behöver. Mina tankar svävar runt och uppehåller sig med planering och tankar om lektionsinnehåll och gruppdynamik. Och jag vet att jobbet skall stanna där det hör hemma, på arbetet, men det har plötsligt blivit svårt. Och tankarna på hemmet och döttrarna är med mig när jag är på arbetet. Allt detta tröttar.

      Tack för att du delar med dig av dina tankar. Tack också för att du talar om att mina ord hjälpt dig i ditt beslut. Det stärker och gör att jag känner mig klok. Måste lyssna bättre till mig själv, tror jag.

      Önskar dig och dina en fin helg.

      1. Hej igen!
        Känner så väl igen det där med att vara helt slut när man kommer hem. Trött och inte orka mer, egentligen, men man försöker. För mig känns det som att arbetet oftast får sitt och att det är kvalitén hemma som det tullas på.
        Det är svårt att sätta gränser mellan arbetet och hemma, speciellt när man arbetar med människor och är engagerad och vill hjälpa och faktiskt själv reflekterar över sin roll och insats.
        En lärare som tänker och bemöter som du gör önskar jag det finns fler av.
        Jag tycker verkligen du ska lyssna på din klokhet, den är ett stöd för många skulle jag vilja säga. Det
        är modigt att inte göra som alla andra och jobbigt att förklara.
        En riktigt skön må-bra helg önskar jag dig och din familj.
        Kram från Camilla

        1. Hej Camilla
          Ja, du har rätt i att jobbet får sitt och de som står närmst, är viktigast och bor inuti hjärtat får stå tillbaka och det känns inte rätt. I alla fall inte för mig som eftersträvar att vara närvarande och sann i det jag gör.

          Skall ägna några dagar åt tid för tanke, lyssna inåt och sedan följa min väg.

          Stort tack för dina ord som ger styrka och kraft åt tanken.

          Önskar också dig och dina en fin helg.

  2. Tack själv för att du delar med dig och skriver om din vardag och dina tankar. Det känns som om jag har hittat en själsfrände och vän i dig – din blogg betyder mycket. Stor kram!

    1. Hej Fru S
      Stort tack. Känslorna om likasinnad vän och själsfrände är ömsesidiga.

      Tack för dina tankar om allt, stort som smått.

      Önskar dig en fin helg.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.