Sommarläsning
Mamman läser och läser för att det är härligt att läsa på sommaren. Det är skön avkoppling från alla rutiner och allt pyssel i hemmet och så ser döttrarna att mamman läser och visar själva att besöken till biblioteket är viktiga. Döttrarna vill dit och tycker att det är underbart att få titta i alla möjliga böcker och sedan få fylla en hel ryggsäck för att ta med hem. De böcker som inte gillas stoppas åter ned i ryggsäcken och byts ut mot någonting annat vid nästa besök. Bibliotek är fantastiska och något vi verkligen behöver värna. Bibliotek är skattgömmor.
Mamman har hittat böcker till sig själv skrivna av författaren Lucy Dillon. Böckerna skänker avslappning och nöje. Berättelserna är trivsamma och skrivna på ett sätt som gör att mamman sjunker in i berättelsen, känner dofterna och får nya bekantskaper i alla de personer jag läser om. Jag rekommenderar er verkligen att läsa denna bokserie.
När mamman inte fick tag på den tredje boken i serien lånade jag boken ’Mannen som glömde sin fru’ skriven av John O’Farrell. Det är en besynnerlig och stundtals mycket rolig berättelse om en man som tappat minnet. Han minns inte sin fru, sina barn, sina föräldrar, vem han är eller vad han varit med om i sitt liv. Oerhört tragiskt egentligen men författaren gör denna berättelse humoristisk på ett mycket sparsmakat vis.
Mamman anar att författaren vill säga djupa och existensiella saker med sin berättelse. Mana till eftertanke. Skapa funderingar kring vår tillvaro, våra vardagliga val, vilket värde vi sätter på det vi tar för självklart i våra liv och de olika perspektiv som finns i varje människas liv. Eller så vill författaren endast roa. Det vet mamman inget om. Men jag tycker att det är en både intressant och rolig bok som jag ännu inte läst färdigt. Rekommenderar den om så endast för att språket och den torra humorn kanske kan roa er en liten stund.
Kanske kan ’Mannen som glömde sin fru’ dessutom göra anspråk på att föra fram vardagsfilosofi i vår mediala tid. ”Jag insåg där och då att det är det mest basala mänskliga behovet av alla – den enkla försäkran om att du lever och att andra mänskliga varelser känns vid dig. ’Jag existerar!’, utropar alla stenåldersgrottmålningar. ’Jag existerar!’ säger graffittimålningarna på tunnelbanans väggar. Det är hela poängen med internet – det har gett alla möjlighet att utropa sin existens till världen.[…] Facebook: ’Det här är jag. Titta jag har foton, kompisar, intressen. Ingen kan säga att jag aldrig blivit född – här är beviset så att alla kan se.’ Det är den viktigaste tesen i tjugohundratalets västerliga filosofi: ’Jag facebookar, alltså finns jag.'”
Kanske har han rätt författaren O’Farrell, hursomhelst är det underhållande. Uppsök ett bibliotek, låna den och läs.
Fortsatt fin tisdag till er.
