Oro

Det är en märklig tid vi lever i. En tid med mycket oro. Vi är försiktiga och tar restriktioner på största allvar och vet att det vi gör är av största betydelse. Vi gör alltså minsta möjliga och iakttar försiktighet utan att låta ångest och rädsla få största utrymmet. Vi prioriterar lugn och gemenskap och gör det bästa av denna märkliga situation.

Och så i mammans mejl dyker viktiga brev från skolan och smittskydd upp och vi blir informerade om att döttrar ingår i smittspårningskedja. Då har mamman lite svårt att behålla lugnet. Själen skaver och oron växer.

Skolans ledarskap är fantastiskt och fattar snabba och kloka beslut. Det är det här med att vi måste skicka våra döttrar till stora grupper med alldeles för tätt mellan barnen/ungdomarna som skaver.

Mamman vill inte. Vill stänga om oss och låta alla döttrar få undervisning över datorn. Det borde ändå vara en överkomlig lösning för att få stopp på den kraftiga smittspridningen så slapp vi all denna oro. Slippa undra om det på eftermiddagen kommer fler mejl från smittskydd.

Mamman önskar få lite lugn i själen. Maska för maska i stickningen hjälper till och tillsammanstiden och kärleken och gemenskapen men tröttheten börjar bli stor och då är det svårt att hålla oron på avstånd.

Fin kväll till er.