Ut och luftas
Ut på promenad med familjehunden går mamman när orken sinar och tankarna snurrar runt så det nästan värker i huvudet.
Så fort mamman känner den kalla luften mot ansiktet känns allt så mycket bättre. Överväldigande och nästan kvävande tankar stillas och lugnet infinner sig. Och så möter vi en hjärtlig granndam och stannar för att prata en stund. Eller den lilla hunden får hälsa glatt och klappas ganska länge och granndamen och mamman får prata.
Som från ingenstans säger hon sådant mamman behöver höra. Kanske var det ingen slump att vi möttes just idag. Fina, känsliga, inkännande och förstående medmänniskor är fantastiskt att möta.
Så kunde mamman fortsätta promenaden lite lättare i sinnet. För det känner jag stor tacksamhet idag.
Fin fredag till er och glöm inte att bemöta varandra med varsamhet.
