Sorgligheter
För ett tag sedan tog vi farväl av bonden i byn. Han var alltid i färd med än det ena och än det andra projektet. Sällan still. Lite kantig sådär men oerhört hjärtlig.
Han gick sina promenader, stannade till och pratade en liten stund eller bara vinkade när han passerade mamman som ute i trädgården var i färd med någonting. Ibland berättade han om sin mamma. Hur hon ordnade hemma alltid igång med matlagning, tvätt, städ och bakning och att jag påminde honom om henne och så innan han vandrade vidare på sin promenad kom orden ’Ja, Morsan, hon var fin hon.’
Som mamman saknar bonden, hans promenader och orden i förbifarten men är samtidigt så innerligt tacksam att vi fick lära känna honom och att han var en viktig person i våra liv.
Fin tisdag till er och glöm inte att bemöta varandra med varsamhet.
