Sommarlov
Nu är det sommarlov och det känns som att äntligen få andas ut och vila efter en lång mödosam färd. Det har trots att döttrar skött sin skolgång exemplariskt varit arbetsamt med allt runt skola, restriktioner och smittspårningskedjor.
Och att arbeta i skolan om än bara lite har känts som att spela rysk roulette (det vet mamman egentligen ingenting om men uttrycket tycks rätt och precis så riskabelt som det känts på riktigt). Att stå i ett dåligt ventilerat rum utan skydd med vetskapen om att flera kollegor insjuknat i viruset har inte känts så särskilt trevligt men har trots allt gått bra. Men nu skriver mamman inte mer om det. Nu är det sommarlov.
Vi har både haft det bra och mått bra mitt i allt virustrassel i världen. För det är mamman tacksam. Innerligt tacksam. Det är och har varit en så konstig tid med mycket nytt och ovant. Oro, osäkerhet och utmaning i att agera enligt övertygelsen att vi måste hålla ut, hålla avstånd och hålla i tills detta är över. Tills vi fått tid för vaccination. Och snart är vi förhoppningsvis där och på väg in i ett nytt normalläge där döttrar kan vara mer fria och vi kan träffa föräldrar och vännerna igen utan oro och t o m krama om varandra. Det ser mamman fram emot.
Nu är det dags för några veckor utan väckarklockor och dagar som får bli det de blir. Det är underbart.
Ta hand om varandra och bemöt varandra med varsamhet.
Fin måndag till er.
