I ’Pestens tid’

Så är året snart till ända. Ett märkligt år som vi kommer att minnas länge.

Mamman har skämtsamt börjat kalla tiden vi lever i för ’Pestens tid’. Det är ju egentligen inte roligt alls då året varit och är en oros och ångest-tid men det är väl mer ett sätt att förhålla sig och hålla på avstånd lite grann.

Samtidigt som det är en märklig tid har året varit fint, fyllt av lugn, stillhet, gemenskap och kärlek. Och vi har haft och har mycket familjetid och det kommer mamman att vara oändligt tacksam över, alltid. Tid med man och barn och hund är ovärderligt. Familjen är absolut viktigast och får mig att må allra bäst. Tid för samtal, tid för tystnad, lek, spel, filmtittande, hantverk, läsning, matlagning och bakande.

Kanske kommer vi alltid att minnas det här året som det år vi fick tid tillsammans och det rymmer mycken tacksamhet. Mammans hjärta rinner ofta över i tacksamhets och kärlekstårar när jag ser på alla de jag får lov att kalla mina. Våra.

En del insikter har också sjunkit in och blivit tydliga. Insikter om vem jag är och vad som får mig att må bra. Om att acceptera och förstå den egna personligheten.

Vårt samhälle premierar ofta de som hörs och syns; de som tar plats. Som njuter av att få uppmärksamhet och som ledigt står i fokus och mår bra av det. Sådana människor är fantastiska och betagande och mamman har ofta önskat vara en sådan som njuter av och ledigt kan underhålla och konversera. Men min personlighet är inte sådan. Och har aldrig varit så den önskan och jämförelsen blir inte rättvis mot mig. Det får mig inte att må bra.

Mamman är introvert och behöver mycket tid i stillhet och lugn. Mycket hemmatid med hemmapyssel och vardagssaker, tid för stickning och ordnande för min familj. Jag är en stillsam sort och förhoppningsvis trygg, kärleksfull, sann och ärlig. Innerlig. Sådan vill jag i alla fall vara. Att jag inte mår bra i stora sociala sammanhang eller inte kan konversera ledigt med många människor gör mig inte tråkig eller fel. Den insikten har tagit många år och tårar att komma fram till.

Tänk så skönt att nå fred med saker som oroat och gnagt under lång tid. Att lägga tankar om att inte vara rätt eller tillräcklig åt sidan.

Detta märkliga år har ändå bidragit med fina saker. Med insikt och förståelse. Med gemenskap och kärlek. Det är mamman tacksam över.

Fin torsdag till er och ett innerligt gott nytt år och glöm inte att bemöta varandra med varsamhet.

Författare: Mamma

Fembarnsmamman är en blogg från vardagslivet hos en familj med fem barn. För vår familj är gemenskap viktigt, att leva nära och uppskatta livet utan att krångla till det. Vi har valt att leva långsamt och att ta oss tid att uppskatta de små tingen i livet och vardagen, för det är dessa stunder som utgör den största delen av våra liv.

Ett svar till “I ’Pestens tid’”

  1. Så befriande att du fått ro i att få vara autentisk!
    Det är så härligt att vi utvecklas och mognar och får blomma ut, komma till rätta, även efter ungdomstiden är över.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Connect with Facebook

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.