Morgondimma, vardagspyssel och brödbak.

Det är alldeles dimmigt utanför fönstret när mamman och pappan vaknar. Så där dimmigt att landskapet utanför inte syns. När vi plockar fram frukosten anar vi solen bakom dimman och ljusa strålar strilar fram som för att försiktigt säga god morgon.

Döttrarna väcks försiktigt, vandrar trötta nedför trappan och pappan vinkas av då det är dags för honom att åka till arbetet. Trötta döttrar sätter sig vid köksbordet. Det är dags för frukost. Det gäspas, pratas och smöras smörgåsar. Dimman lättar långsamt och så plötsligt skiner solen från en blå himmel.

Efter frukosten plockar mamman undan, döttrar gör sig iordning för en skoldag. Några skall köras och några skall koppla upp sig via dator till skolan. Det är konstigt hur fort det går ändå att vänja sig vid nya omständigheter. För bara ett kort tag sedan gick gymnasie-döttrarna upp tidigast och skjutsades till buss eller tåg tidigt och nu vaknar alla istället samtidigt och två döttrar går uppför trappan till olika rum och skrivbord medan grundskole-döttrar skjutsas till skolan. De har också restriktioner förstås och en annorlunda skoldag med distans till varandra och många inställda aktiviteter. Men det är på något sätt också det vardag nu. Konstigt.

Mamman kör skolrunda, kramar om och vinkar av, slänger skräp på återvinningsstationen och handlar mat. Det känns skönt att handla tidigt på morgonen när vi är få i butiken. Det har mamman faktiskt alltid tyckt och inte bara nu i virustid.

Väl hemma plockas varor upp och sedan är det dags för dagens pyssel. Idag måste mamman baka bröd för nu är lådorna i frysen nästan tomma. Det blir till att knåda och använda muskelkraft medan hörlurarna med ny bok i stoppas i öronen. Nu lyssnar mamman till ”Me before you” av Jojo Moyes och så här långt är den underhållande. Idag skall det bakas hårdbröd, mammabröd, surdegsbröd och fullkornsdinkelbröd.

Fin onsdag till er.