En teckning som alltid står framme. Ett avmålat porträtt från ett fotografi. Som står på pallen vid sängen.

Mamman har frågat om vi inte skall sätta in i album eller rama in men det tycker inte dottern alls. Nej, teckningen skall stå där och en gång när mamman frågade fick jag svaret ”mamma, snälla, vi har väl pratat färdigt om det här”. Teckningen får stå kvar, så klart. Det har sin plats, farfarporträttet.

Idag är det hans födelsedag, barnens farfars födelsedag. Vi minns honom lite extra idag och är glada och tacksamma över att han funnits i våra liv. Han tyckte också mycket om den plats som är vår och det känns fint i hjärtat. Vi tänder ljus för farfar och pratar lite extra om honom för alla har vi våra egna minnen som vi kan dela med oss av. Det är fint.

Och så kramar vi på pappan som saknar sin pappa lite extra idag.

Fin lördag till er.