Idag är det mammans farmors födelsedag. Vi tänder ett extra ljus här hemma. Farmor lämnade oss för ganska många år sedan. Efter att ha tittat på den tecknade filmen Coco tillsammans med döttrar och make känns det här med att markera minnesdagar viktigt. För att hedra och för att minnas. För historien och för oss.

Hon stickade mycket min farmor men det intresset var långt ifrån väckt i mamman då. Hon stickade plagg mamman knappt använt. Kanske förstod hjärnan och inte heller hjärtat då det fantastiskt fina med egenstickade plagg. Mamman var ung och tänkte väl inte så långt. Förstod inte.

Nu förstår mamman det fina både i stickandet som hantverk och handlingen i att sticka till någon annan. Omtanken, uppskattningen och kärleken som stickas in i plagget maska för maska. Det är mer än fint.

Mamman har ärvt en kofta stickad av farmor och jag hade så gärna velat fråga henne hur hon gjort de där flätorna. Hade så gärna velat att hon visade mig hur. Men visst kommer mamman lära ändå det här med flätor.

Men mamman ser till att dela med sig av stick-kunskaperna och stickglädjen till döttrarna. Och även om mamman inte kan så där väldigt mycket så delar jag med mig av det jag kan.

Kanske delade hon ändå med sig farmor av hantverket fast det behövdes lite tid för mamman att också förstå. Farmors röda egenstickade kofta som också min mamma haft bär jag ofta och då är hon ju med lite fortfarande.

Glad födelsedag farmor, hoppas att du ser att hantverket gått vidare och att i alla fall ett av dina egenstickade plagg används mycket och ofta.

Fortsatt fin fredag till er.