Handarbete och tålamod
Mamman går upp tillsammans med pappan i den tidiga morgonen. Det är gott att få den där pratstunden på morgonen innan han åker för dagen.
Efter att ha vinkat av och skickat med kaffetermos och frukt sätter jag mig i kökssoffan med stickningen och fortsätter på spetskanten. Nystanet som jag trodde skulle räcka lite längre håller på att ta slut och i stickpåsen ligger nästa garnhärva som först måste vindas till garnnystan innan det går att använda.
Jag letar fram garnvindan och påbörjar nystanet men garnet vill inte och trasslar sig åt alla håll. Det där med lugn och tålamod är inte alltid lätt. Jag börjar rycka lite lätt i trådarna och känner att otåligheten och viljan att bara rycka av trasseltrådarna växer. Men så ringer pappan och vi talar samtidigt som jag trasslar vidare och han lyckas lugna mig och påminna om vikten av tålamod så att jag kan fortsätta utan att göra hundra små nystan av min härva. Jag får ta av garnet på ett ställe och göra två nystan istället för ett men det blir ändå bra. Skönt.
Vi tittar tillsammans på kloka stick och handarbetsvloggare och en av de kloka talade sist om att ha just tålamod med hantverket. Av att inte hasta fram för att bli färdig utan se till att njuta av varje moment. Att trassla garnhärvor som mamman istället vill skall samarbeta på garnvindan kanske inte är så njutbart egentligen men garnet är väldigt fint och när jag väl blir färdig inser jag att det ju faktiskt inte tog så där väldigt lång tid.
Med mitt nya lugn sätter jag mig sedan ned för att ta mig an invävning av nytt garnnystan i spetsstickningen. Det visar sig också vara en utmaning men blir också det fint och jag kan fortsätta att sticka den fina sjalkanten.
Snart vaknar döttrar och jag får morgonkramar och dagen börjar. Det är en härlig stund att krama god morgon. Gott att döttrar får sova tills de sovit färdigt. Och gott att vara tillsammans på dagarna.
Fin torsdag till er.
Hej!
Jag tycker mycket om din blogg, så fina vardagsbeskrivningar och härligt med många barn!
Jag har dock lite svårt för hur du blandar att skriva om dig själv som både ”mamman” och ”jag”. Jag förstår vem du menar såklart men ovant att läsa på det sättet. Har du någon särskild tanke med att skriva så? Jag har inte följt dig så länge.
Hoppas ni får en fin sommar tillsammans i familjen.
Hälsningar från en fyrbarnsmamma
Hej Fyrbarnsmamma
Tack för fina ord. Att ha många barn är stor lycka!
Intressant att du funderar över sättet att skriva och att du frågar. Jag uppskattar det och tycker det är spännande. Jag fick en fråga för ett tag sedan om varför jag talar om mig som ”mamman” och hur det skulle kännas om jag vågade släppa den titeln och istället skriva i jag-form. Det tyckte jag var en intressant frågeställning som jag förut inte reflekterat över. Jag tycker så mycket om att vara mamma att jag inte funderat på det som en ”titel” som skapar distans eller avstånd och avpersonifierar mig. Så jag provar väl helt enkelt hur det känns att skriva på ett annat sätt. Ett språkligt stilexperiment. Med det sagt konstaterar jag att ”mamman” känns fint, värdefullt och är mer naturligt för mig att skriva.
Fin sommar också till dig och dina!
Mvh
Fembarnsmamman
Stort tack för ditt svar!! Jag förstår. Tycker inte att ”titeln” avpersonifierar dig på något sätt och tycker att mamma är något av det finaste man kan vara. Jag tror att det är blandningen av ”mamma” och ”jag” som gör mig förvirrad. Men kommer fortsätta följa bloggen och tänker att jag kanske vänjer mig;) Återigen, tack för att du tog dig tid att svara och förklara!