”Vi cyklar till sjön mamma”, ljuder det från tvättstugan. Jaha, svarar mamman och går för att krama och säga hej.

I famnen har döttrarna handdukar och jag undrar vad de skall användas till. Frågan följs av fniss och luriga blickar döttrarna emellan och de svarar med en röst ”bada kanske men bara om det inte är för kallt förstås”. Ett ’nej bada tycker jag inte att ni skall göra, det är alldeles för kallt i vattnet och så vill jag inte att ni cyklar iväg själva till sjön och…” stannar precis bakom läpparna. Jag skjuter tillbaka orden och tänker att ja varför inte. Det är ju ändå ett stort eget äventyr de tänkt ut nu när det faktiskt är varmt.

Jag säger inget om allt det jag tänkt utan undrar istället om de inte behöver en påse till sina saker. Med badkläder och handdukar i hemsydd tygpåse cyklar de så glatt pratande och skrattande iväg. Hela mitt inre jublar och jag känner en enorm glädje. Jag släppte när jag behövde och vet ju att de klarar sig utmärkt och har så roligt tillsammans. Jag vet att jag kan lita på dem.

Efter en stund ringer min telefon och i luren hörs bubbligt glada röster. ”Vet du mamma vad vi har gjort?” Nej, svarar mamman anandes vad som kommer, ”Vi har BADAT”. Svaret följs av skratt och jag kan se framför mig hur de nästan studsar runt där de står. Jag blir lika glad som döttrarna och mitt hjärta fylls av lycka. Lycka över all kärlek som är vår. Dessa underbara barn som fyller mitt liv med så oändligt mycket glädje och så många känslor samtidigt. Mamman känner tacksamhet. Oändligt stor tacksamhet.

Så cyklar de hemåt döttrarna men berättar att de stannat till hos bonden för att hälsa på nyfödda kalvar. Vår plats på jorden. Magisk och värdefull.

Fin helg till er.