Egentligen vill jag inte vara politisk. Jag vill tala om den värdefulla vardagen med livsval som ger oss mycket tid tillsammans. Jag tror på gemenskaps, kärleks och tillsammanskraften och familjens betydelse för att det helt enkelt är mitt liv.

Jag tror att tanken om vi behövs istället för fokusering på jag. Jag tror på tid tillsammans. Tid hemma.

Jag tror inte på polariseringen ‘vi och dem’ med rädsla som grund. Jag tror inte på egocentrering med ‘bara jag har det bra’ som grund. Jag tror inte på ett samhälle där familjen offras för kollektivets bästa.

Jag tror på kärleken, det stillsamma och jordnära. Min röst kanske inte gör så stor skillnad men den är min och idag är det både min rättighet och skyldighet att göra den rösten hörd.

Vi vandrar in i vallokalen med en högtidlighetskänsla. I vårt land har vi fria val. Vi får använda vår röst utan rädsla för förföljelse och förtryck. Så vill jag att vi fortsatt skall ha det.

Det här valet känns på något sätt ödesmättat. Vi väljer att använda vår röst för frihet och för vår djupt rotade uppfattning om alla människors lika värde.

Fin söndag till er.