Det är förvirrande det här med helger och kortveckor. Idag är det onsdag på vad som känns som måndag. Tokigt. Döttrarna är kloka och kommer ihåg gymnastikpåsar och andra onsdagssaker som skall med till skolan.

Mamman kämpar med trötthet och irritation. Jag sitter på kökstrappen utan att ha orkat göra mig iordning eller bädda sängar. Idag önskar mamman att jag hade någon annans energi, någon annans kraft att ta mig an veckorna innan sommaravslutningar och ledighet. Jag lyssnar till vacker musik i lurarna samtidigt som jag sitter här med min kopp kaffe på trappen. En mild röst sjunger ”I wake up renewed” och mamman tänker att det hade varit trevligt. Att vakna upp imorgon med ny energi, med mer ork, mer tålamod, mer kraft, gladare, med möjlighet att hålla fler saker i huvudet samtidigt, med mer mod och självsäkerhet. Men så vet jag ju att det är så här, att jag är piggare och gladare vissa dagar och tröttare och nedstämd andra. Jag är starkskör och måste tillåta mig att trilla ihop lite då och då. Tillåta huvudet att vila. Inte orka allt och ständigt hålla ordning på allting. Bara vara.

Jag sitter nog här på trappen ett tag till och äter en kaka. Snart skall jag bädda sängar och ordna och pyssla så där som jag brukar men först skall jag njuta av stillhet och sol.

Fin onsdagsmåndag till er.