Fembarnsmamman

Tankar från en familj med fem barn

Mamma-oro

Jag har en önskan om att vara en lugnare och mer tillbakalutad mamma. En dröm om att kunna skaka på axlarna och säga ”ja, hon blev väl sen och hör väl av sig när det är dags att åka hemåt” och så kunna fortsätta ordna hemma som vanligt. Oberörd eller i alla fall inte orolig.

Men så som drömmen och önskan är så reagerar inte mamman. När tiden går och dottern inte hör av sig är det som om sjuttioelva blixtar släpps loss i huvudet samtidigt, oron stegrar sig i bröstet och hjärtat slår allt snabbare. Funderingar om var hon är och om allt är bra blandar sig med skräck och mamman kan inte tänka klart.

Jag vill ju inte vara en sådan som begränsar. Jag vill vara en sådan som berikar. Jag vill inte oro. Vill inte. Men så skenar både hjärna och hjärta och tanken grumlas. För varje minut som går blir tankarna värre och hemskare. Och så har nästan en timme gått förbi den tid hon borde ha slutat skolan.

Det är ju inte så att jag inte litar på dottern. Hon är ansvarsfull och klok och jag vet att hon egentligen klarar sig alldeles utmärkt. Det är resten av världen mamman har svårt att lita till.

Dottern är så oerhört värdefull, en av våra skatter på väg ut i livet och det där med att släppa taget visar sig vara lite svårare än jag trott. Kanske vänjer mamman sig.

Oron släppte och dottern kom hem och vi fick pratat om oro och vikten av att höra av sig. Nu måste hjärna, hjärta, oro och beskyddarinstinkt ha ett långt samtal så att vi allihop lugnar ned oss tillsammans och blir en lite lugnare mamma.

Fin torsdag till er.

« »

© 2017 Fembarnsmamman. Tema av Anders Norén.