Efter näst äldsta dotterns första konfirmationsträff sitter vi samtalandes om stort och smått. Hon har så många intressanta funderingar. Vi talar om olikhet, olika livsval, yrken och tankar. 

Mamman förundras över dessa fantastiska barn som har så mycket kloka tankar. Jag är oerhört stolt över de fina människor barnen är. Och så får jag ännu en påminnelse om hur fint de tänker när vi talar om arbetet i kyrkan och mamman säger att jag kunnat tänka mig det om jag inte valt att bli lärare. Då tittar dottern länge och väl på mig och säger att jag ju är fantastiskt bra på att vara det jag är den mesta tiden – hemmamamma. ”Du ger oss trygghet och lugn. Du hjälper alltid och lär oss en massa saker. Tänk inte att du skulle varit eller gjort något annat. Du gör ett fantastiskt jobb.”

Då måste förstås mamman både krama om dottern hårt och gråta lite för så är det ju. Hon är så klok dottern. Hon vet hur mycket mamman värdesätter tillsammanstiden och det arbete jag gör hemma. Mitt största uppdrag är att ta hand om våra döttrar och ge dem bästa möjliga grund att stå på för att de skall kunna gå ut i sina liv för att dela med sig av trygghet, kärlek och glädje. 

Så är det ju och är det som ger mig lycka, mening och glädje. Återigen blir jag påmind om det som är viktigast och som är så lätt att tappa sikte på i vårt samhälle som inte värdesätter det stora arbete mammor gör. Men jag vet.  Jag vet att det jag gör är oändligt värdefullt och oerhört viktigt.

Fin torsdag till er.

Etiketter: dottern, funderingar, hemmamamma, konfirmation, kyrka, livsval, lycka, mamman, mening, olikhet, tankar, tillsammans, värdesätter