Mamman borde ha vant sig efter alla år med uppstart efter lov. Jag borde klara det här bättre än jag gör. Men det gör jag inte. Det är jobbigare för varje gång.

Mamman mår inte bra av att väcka barn alldeles för tidigt. Barnen borde få sova färdigt istället för att vakna när det är kompakt mörker ute. Jag tänder förstås levande ljus för att göra det mysigt och lagom morgonljust men ändå känns det fel. 

Och så tär det så på mammans själ att gå iväg till en arbetsplats. Trots att mamman arbetar i väldigt liten utsträckning utanför hemmet och trots att arbetskamraterna är otroligt omtänksamma, trevliga och hjälpsamma känns det fel och gör ont att åka hemifrån. Som om hela min kropp och själ stretar emot. Vill inte. Hjärtat brister och huvudvärken dunkar så kraftigt att jag mår illa och måste lägga mig ned en stund.

Kanske vänjer jag mig efter några dagar eller veckor. Kanske vänjer jag mig aldrig och måste göra något åt det här. Måste hitta en annan lösning. Just nu är det i alla fall så att jag inte mår så särskilt bra.

Efter att ha vilat lite och tagit en värktablett skall mamman ordna och pyssla här hemma och sedan är det dags att hämta hem de otroligt fina döttrarna från skolan. Som jag längtar efter pratet och kramarna.

Fin tisdag till er.

Etiketter: arbetsplats, fel, jobb, löv, må dåligt, mamman, själ, skola, uppstart