Stickade tröjan

Mamman har precis monterat färdigt sin egenstickade tröja. Inte blev den helt perfekt eller precis så som jag tänkt mig men jag har gjort den alldeles själv. 

Mina händer har arbetat med stickor. Varenda liten maska har jag arbetat med och nu kan jag klä på mig tröjan.

Med hjälp av största dottern har mamman först gjort nystan av garnet och från det har jag gjort en tröja. Det känns otroligt bra och rätt att skapa själv. Att med egna händer arbeta fram kläder att värma oss känns fint i själen.

Nu skall mamman fundera ut hur mönstret behöver ändras för att nästa tröja skall få bättre passform.

Garnet mamman använder är ett arv från fina grannvänninnan som inte längre går här på jorden med oss. Det känns fint att hennes ullgarn nu är en tröja jag kan värma mig med. Och det finns mycket garn kvar att använda. 

Fin helg till er.

Författare: Mamma

Fembarnsmamman är en blogg från vardagslivet hos en familj med fem barn. För vår familj är gemenskap viktigt, att leva nära och uppskatta livet utan att krångla till det. Vi har valt att leva långsamt och att ta oss tid att uppskatta de små tingen i livet och vardagen, för det är dessa stunder som utgör den största delen av våra liv.

4 svar på ”Stickade tröjan”

  1. Hej,

    Tänk så härligt att sticka sin egen tröja! Själv kan jag inte sticka än, men ska försöka lära mig. Det är något visst med att kunna skapa själv. Ibland när jag tänker på alla dessa ”mysiga tanter” som fortfarande besitter kunskap om hur man handarbetar, stoppar sin egen korv och så vidare, så känns det sorligt att detta kanske, eller snarare troligtvis, är kunskap som kommer att försvinna med dem.

    Människor har så bråttom idag. Har inte tid eller ro att lära. Kanske heller inte viljan. Istället är det billigt skräp som gäller. Och vi ska uppleva så mycket som möjligt på så lite tid som möjligt. Med kontentan att vi många gånger kanske inte ens är närvarande i det som vi gör. Tänk så tokigt det är.

    Det är så galet svårt att vara den som väljer annorlunda. Som tur är så är jag lyckligt lottad att få leva med en man som själv reflekterar och funderar, samt delar i stort sett samma värderingar som jag själv. Men oftast känner jag mig udda och felplacerad ändå.

    På den ort jag bor finns det en slöjdförening som gemensamt driver en liten butik. Sist jag var där såg jag en annons om att dom har träffar en gång i veckan där man helt enkelt tar med sig sitt handarbete och slöjdar, fikar, umgås och hjälper varandra om man vill lära sig något nytt. Även om jag inte är särskilt duktig så tänkte jag prova att gå dit. Allra mest bara för att få träffa andra människor som kan se glädjen i att skapa. Det ska bli spännande!

    Ha det så gott!

    Hälsningar Evelina

    1. Hej Evelina
      Ja, alla de kunskaper du skriver känns som om de är på väg ut i glömska. Jag försöker att lära, fråga och läsa mig till för att lära döttrarna. Vill så gärna bevara sådant som jag tror är värdefullt. Eget skapande är värdefullt. Vi borde ta tillvara alla ’gamla’ kunskaper och ärligt lyssna till våra kloka gamla.

      Låter som en god ide det där med slöjdföreningen och så får vi bli de där mysiga tanterna.

      Önskar dig en fin helg.

  2. Ja, det är som att det är mera värde i sådant någon har gjort själv. Som om det är kärlek och omtanke och till och med lugn inbakat i det egentillverkade.

    1. Hej Fru S
      Håller med dig! Speciellt viktigt känns det som om det är nu i vår stressade verklighet. Lugn, kärlek och omtanke från en vänlig själ gör gott på alla sätt.

      Önskar dig och dina en fin helg.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.