En trött dag

Efter att ha kämpat med döttrars hostor, feber och andra influensasymtom dag som natt har nu mamman landat på kökssoffan slutkörd och febrig. Kroppen vill inte resa sig för att sköta om saker här hemma. Diskmaskinen är full med ren disk, på köksbänken står den smutsiga disken, sängarna är inte bäddade, golvet inte dammsuget och tvätthögen är inte sorterad. Utanför-hemmet-jobbet var inte att tänka på varken idag eller imorgon.

Vi lufsar runt här i vår värld i långsam takt och mamman får låta saker vara idag. Idag tar jag det lugnt, kramar på barn som fortfarande är hemma från skolor, klappar på familjehunden, tittar på Kammebornias podcast och sveper varma filtar om mig. 

Podcast visste jag inte vad det var innan Kammebornia skapade sin. Mamman är inte särskilt teknisk och kan inte mycket i den digitala världen men jag njuter av att se, lyssna och uppleva den fantastiska värld Pia och Dennis låter oss ta del av en liten stund då och då. För det är jag tacksam idag och många andra dagar. I sin senaste podcast läste Pia en dikt som drabbade mig. ’Ja, så är det’, tänkte jag, och var tvungen att lägga mig ned på kökssoffan för att vila sinnet. 

Nu är det dags att göra te till mammans onda hals och vila allt jag kan innan kroppen skall tvingas upp och ut för att hämta dotter i skolan.

Fin onsdag till er.

Etiketter: disk, diskmaskin, feber, hosta, influensa, Kammebornia, kökssoffa, mamman, podcast, te, trött, tvätt, vila

Författare: Mamma

Fembarnsmamman är en blogg från vardagslivet hos en familj med fem barn. För vår familj är gemenskap viktigt, att leva nära och uppskatta livet utan att krångla till det. Vi har valt att leva långsamt och att ta oss tid att uppskatta de små tingen i livet och vardagen, för det är dessa stunder som utgör den största delen av våra liv.

4 svar till “En trött dag”

  1. Godmorgon Fembarnsmamman,

    Hoppas du känner dig bättre idag och att ni snart ska få bli friska allihop i er familj. Kan tänka mig att det är tungt ibland när den ene avlöser den andre i sjukdom. Men det är nog tyvärr ofrånkomligt för en stor familj.

    En vän till mig som har tre barn berättade att en tidig vår för några år sedan hade dom tre omgångar magsjuka i familjen. Och på detta en oförstående arbetsgivare som var sur och mer eller mindre otrevlig mot mamman. Tyckte att pappan i familjen borde vara hemma mer när barnen var sjuka. Min vän, som tar åt sig betydligt mindre än jag av syrliga kommentarer, replikerade med att arbetsgivaren inte hade ett dugg med deras uppdelning föräldrar emellan att göra.

    Hade man haft vännens teflon-liknande sinne och bara kunnat låta allt rinna av så vore livet nog lättare. Men samtidigt hade världen kanske haft en mjuk person mindre 😉 Så försöker jag tänka när det ibland känns svårt att vara jag, med all känslighet och tankar som hör till.

    Jag är lite nyfiken på vad det är för hund ni skaffat? Vi ska skaffa en hund så småningom och jag tycker mest om de större hundarnas sinnelag. Samtidigt så hade det varit smidigare med en mindre ras så att den 12-årige sonen kan klara av att promenera med den.

    Allt gott till er!

    Evelina Persson

    1. Hej Evelina
      Tack för krya-hälsningar. Lite bättre idag men väldigt förkyld.

      Håller med dig om att det inte är lätt att vara en högkänslig person. Det är som om jag plockar upp all energi, alla tankar och stämningen i ett rum. Tycker som du att det är svårt att stänga av och svårt att hantera andra människors kommentarer. Troligtvis är kommentarerna inte menade som elaka men det blir så fel i den person det landar. Ibland vill jag skrika högt. Skrika att andra människor skall sluta lägga sig i. Sluta tycka om sådant vi väljer och gör i vår familj. Men så har jag förstått att jag inte kan förändra något eller någon annan än mig själv. Det är jag som måste tänka att deras ord och tyckande inte skall få nå in mig. Inte få såra min själ. Det är ett ständigt arbete detta att tänka rätt och jag haltar ofta. Men det är värt allt att försöka.

      Har lagt ut en bild på vår hund. Han är en Shetland Sheepdog. Han är lagom stor för döttrarna att hantera, leka, promenera med och träna försiktigt. Det är inte lätt det där att finna rätt ras. Den där sorten som slår an något i själen. Ni får leta och kanske besöka någon eller några kennlar innan ni bestämmer er.

      Önskar dig och dina en fin helg.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Connect with Facebook

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.