Mamman och familjehunden vandrar ut i skogen på långpromenad och det är som att vandra i ett vintrigt sagolandskap.  Det är magiskt att få följa årstidernas gång. Nu än närmre när vi behöver vandra ut flera gånger varje dag. Mamman är så glad och tacksam för det.   Vissa träd är som skulpturer nu när snön lagt sig som ett täcke ovanpå. 

 Och vissa ser ut som om de vill säga något kanske att det är fruset och försöker att värma sig under snötäcket med grenarna tätt intill stammen. Kanske att det blev överraskat av den plötsligt återvändande vintern när våren var här alldeles nyss.   

Mamman står här mitt i skogen en stund och ser de stora gamla granarna möta himlen. Så står jag och förundras över den vackra naturen innan det är dags att vandra hemåt för att laga lunch.

Fin måndag till er.

Etiketter: årstider, familj, hund, mamman, sagolandskap, vinter