Mamman tänder extra många ljus ikväll och låter hjärtat minnas alla våra betydelsefulla som inte längre går med oss här på jorden. 

Det känns extra fint att den förkylda mamman idag värms av en kofta stickad av min farmor. Då finns hon på något sätt lite fortfarande. Och när maken lite retligt skojar med största dottern ler han precis sådär som hans morfar gjorde. Och mamman bakar så som min mormor alltid gjorde och födelsedagstårtorna bakas i min farmors gamla form och en av fiolerna är makens morfars pappas. Och bakdukarna som läggs på jäsande och nybakt bröd kommer från båda våra farmödrar och många av bakböckerna i bokhyllan är min mormors.

Det finns så många fler likheter att se varje dag. Så mycket jag bär med mig på gott och ont av allt det som format mig redan långt innan jag fanns. Allt det som också finns som en grund i våra barn och går igen i dem. Allt som får nytt liv i barnen och formas genom deras sätt att välja sina liv.

Det är en märklig och fantastisk resa vi gör. Livets stora upptäcktsfärd. Så mycket och så många att vara tacksamma för. 

Mamman minns, tänder ljus och är tacksam för alla de som gått med oss och känner samtidigt glädje för alla de som går med oss idag.

Fin lördagskväll till er.

Etiketter: barnen, döttrar, ljus, mamman, tacksamhet