Frödings ord till Mando Diaos toner fyller salen i församlingshemmet ’Det är tomt, det är tyst…’, och mamman kan knappt andas och tårarna bara rinner ned för kinderna. Det är stämningsfullt, vackert och gör ont, alltihop samtidigt. 

Vi tar farväl av en kvinna vi inte känt så länge men som ändå kommit oss nära. Hon bar betydelse för oss allihop. Hon var den äldre, erfarna mångbarnsmamman, grannen och vännen. Och nu är hon borta. Konstigt.

Men vi bär med oss henne i våra hjärtan och är tacksamma för att vi fått lära känna. Vi är också tacksamma för kontakten med hennes vuxna barn. I de finner vi nya vänner. Det är stort.

Idag kramar vi varandra lite extra hårt och är tacksamma för vårt gemensamma liv, vår familj och vår starka kärlek.

Fin onsdag till er.

Etiketter: barn, familj, församlingshem, Fröding, kärlek, kvinna, Mando Diano, tomt, tyst, vän, vi