Dotter-oro

Väskor, gymnastikpåsar, läxor, flöjter till eftermiddagens lektion, smörgås och frukt med i väskorna. Overaller, mössor, vantar och halsduk på och så behöver mamman komma ihåg väskan med biblioteksböcker. Böcker som måste tillbaka idag.

In med väskor i bagaget och in med barn på rätt plats i bilen och ’nej jag glömde frukt och min klocka’ och ’nej äpple skall jag ju ha med’. Låsa upp låta döttrar hämta det de skall och så iväg mot skolorna.

Största dottern kramar hejdå, kliver ur och vinkar och skyndar in och mamman åker vidare till nästa skola. Döttrar kramas om, får med väskor och går in i sina klassrum. Mamman åker till biblioteket. Lämnar böcker och lånar nya och får meddelande i min telefon om att största dottern har frånvaro från dagens första lektion.

Men mamman lämnade ju av henne och framför mig ser jag hennes ryggtavla som snabbt försvinner in genom skolans dörrar. Eller såg jag henne gå in? Stod där någon på skolgården som inte skulle vara där? Har hon inte kommit in i skolan?

Mamman motar bort jobbiga tankar och ringer dottern och mejlar till den iPad hon alltid har med sig i skolan som arbetsverktyg. Mamman får inga svar och dottern brukar annars svara.

Mamman söker vidare och ringer skolans expedition där rektorn svarar. Som tur är är denna rektor en handlingskraftig sort och tar omedelbart tag i mammans problem och söker upp dottern.

Pga morgonens ’plocka-ihop-allting-hit-och-dit-sysslor’ blev vi sena och dottern följaktligen så till sin första lektion och blev därför inte insläppt. Konsekvensen blir att dottern får frånvaro från hela sin dryga timme långa lektion och mamman får sig skickat frånvaro för en dotter jag vet att jag själv lämnat i skolan. Oro, oro, oro, lätt panik och dåligt samvete.

Mamman kämpar så för att allt skall skötas ordentligt. Jag försöker att alltid hålla tider, se till att läxor görs på rätt tider, åker till alla utvecklingssamtal, tar del av all information, kör döttrar med klasskamrater till utflykter när det behövs och jag har möjlighet. Det egna arbetet försöker mamman sköta så gott och bra jag någonsin kan och har alltid lektionsplaner färdiga då jag måste vara hemma för att sköta om sjuka barn. Bröd bakar mamman själv och all mat lagas från grunden. Hemmet är någorlunda väl städat och mysjulatmosfär börjar infinna sig. Maken vill mamman försöka att se och mysa med så att vi får tid och kraft för varandra och mår bra tillsammans. Allt försöker mamman ordna och så trillar mamman ihop i en gråtpöl när rektorn ringer tillbaka för att meddela att dottern nu sitter i sitt klassrum.

Dottern, min förstfödda och en av fem fantastiska skatter, är där hon skall vara och mammans lättnad är stor. Tårarna väntar mamman med tills vi lagt på.

Idag är mamman omskakad och får inte så mycket gjort.

Fin onsdag till er.

Etiketter: dotter, frånvaro, mamman, oro, sen, skola

Författare: Mamma

Fembarnsmamman är en blogg från vardagslivet hos en familj med fem barn. För vår familj är gemenskap viktigt, att leva nära och uppskatta livet utan att krångla till det. Vi har valt att leva långsamt och att ta oss tid att uppskatta de små tingen i livet och vardagen, för det är dessa stunder som utgör den största delen av våra liv.

5 svar till “Dotter-oro”

  1. Men vad är det för dumheter skolan ägnar sig åt! Förstår din oro. Jag har själv oerhört lätt att låta tankarna fara iväg och jag skulle ha blivit jätteorolig! Varför blev hon inte insläppt? Det låter inte klokt! Förstår att det blev för mycket! /annelie

    1. Hej Annelie
      Jag har ändå förtroende för skolan som helhet. För största dottern är denna skola bra. Ett fåtal lärare tänker kanske inte hela vägen fram eller utanför sig själva i mötet med eleverna och då blir det fel.

      Igår blev det fel, jättefel. Men vi har rett ut det i samförstånd. Igår var en trött dag.

      Tack för dina ord.

      Önskar dig en fin dag.

      1. Så skönt att höra att du ändå har förtroende för skolan och att skolan är bra, trots det inträffade. Jag kan precis som du förstå tanken med att inte släppa in efter att lektionen börjat, just för att, som du säger, skapa arbetsro. Det jag tycker är svårt att förstå, och jag är ju ändå själv lärare, är alla dessa regler som på något vis finns till lite för sin egen skull. Regler är bra, men man måste alltid se till situationen. Elever har i regel inga problem att förstå detta. Det kan få vara olika, beroende på omständigheterna, men vissa lärare har uppenbarligen svårt att förstå detta. Skönt att det löste sig till slut. /Annelie

  2. Kära du, det måste ha varit fruktansvärt! Och varför i hela friden skulle hon bli utelåst en hel lektion! Det var det dummaste jag hört, att straffa ett barn så. Skönt i alla fall att det löste sig och att oron fick lägga sig. Men sen ankomst, det drabbar alla och inte tusan stänger man ute vuxna från en del av jobbet om man har råkat bli sen!

    1. Hej Erika
      Som lärare förstår jag idén med arbetsro. Att inte tillåta elever att komma in i klassrummet i omgångar. Men i det här fallet blev det snett och regler hade missförståtts. Tänker att sådant här händer och är mänskligt trots att jag blev väldigt trött, orolig, rädd och ledsen.

      Önskar dig en fin dag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Connect with Facebook

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.