Fembarnsmamman

Tankar från en familj med fem barn

Observatör

Mamman känner sig alltmer som en observatör. Observatör av ett samhälle i sjukdomstillstånd.

Och jag funderar mycket på integration, segregation, förståelse, uthållighet och tro.

Jag ser så många ungdomar som mår dåligt. Ungdomar som helt tappat sin tro på det system vi vuxna försöker att upprätthålla och som vi fortfarande tror på. Jag hör hur de talar illa om sig själva och förstår att det är svårt att vara ung i ett allt hårdare samhälle där rasism växer. Där ungdomarna och deras familjers existens i vårt samhälle ifrågasätts. Mamman vill lyfta och ingjuta tro, mod och hopp. För att jag tror. Tror på ungdomarna och deras inneboende kraft. Men jag når inte fram.

Ungdomarna utan tro på vuxna eller för den delen sin egen framtid förbryllar mig och gör mig modstulen. Jag ser det goda som är gömt långt därinne innanför de höga murarna solitt byggda av misstro, besvikelse och trotsattityd. Jag ser det lilla förvirrade barnet i de stora gängliga kropparna men når inte fram och inte in. Murarna är för välbyggda och höga för att jag skall kunna ta mig in.

Skymtar av tillit då och då får mamman men för det mesta står de inte att nå, dessa barn.

Vissa dagar är den insikten jobbigare än andra. Vissa dagar gör det ondare än annars att som vuxen inte kunna nå eller engagera en ung människa.

Idag har inte varit en bra dag. Idag får jag andas stilla och samla min kraft. Idag är mamman ledsen och trött. Riktigt trött. Och ledsen i själen.

Fin torsdag till er.

Etiketter: barn, mamman, modstulen, skola, trött, ungdomar

« »

© 2019 Fembarnsmamman. Tema av Anders Norén.