Observatör

Mamman känner sig alltmer som en observatör. Observatör av ett samhälle i sjukdomstillstånd.

Och jag funderar mycket på integration, segregation, förståelse, uthållighet och tro.

Jag ser så många ungdomar som mår dåligt. Ungdomar som helt tappat sin tro på det system vi vuxna försöker att upprätthålla och som vi fortfarande tror på. Jag hör hur de talar illa om sig själva och förstår att det är svårt att vara ung i ett allt hårdare samhälle där rasism växer. Där ungdomarna och deras familjers existens i vårt samhälle ifrågasätts. Mamman vill lyfta och ingjuta tro, mod och hopp. För att jag tror. Tror på ungdomarna och deras inneboende kraft. Men jag når inte fram.

Ungdomarna utan tro på vuxna eller för den delen sin egen framtid förbryllar mig och gör mig modstulen. Jag ser det goda som är gömt långt därinne innanför de höga murarna solitt byggda av misstro, besvikelse och trotsattityd. Jag ser det lilla förvirrade barnet i de stora gängliga kropparna men når inte fram och inte in. Murarna är för välbyggda och höga för att jag skall kunna ta mig in.

Skymtar av tillit då och då får mamman men för det mesta står de inte att nå, dessa barn.

Vissa dagar är den insikten jobbigare än andra. Vissa dagar gör det ondare än annars att som vuxen inte kunna nå eller engagera en ung människa.

Idag har inte varit en bra dag. Idag får jag andas stilla och samla min kraft. Idag är mamman ledsen och trött. Riktigt trött. Och ledsen i själen.

Fin torsdag till er.

Författare: Mamma

Fembarnsmamman är en blogg från vardagslivet hos en familj med fem barn. För vår familj är gemenskap viktigt, att leva nära och uppskatta livet utan att krångla till det. Vi har valt att leva långsamt och att ta oss tid att uppskatta de små tingen i livet och vardagen, för det är dessa stunder som utgör den största delen av våra liv.

2 svar på ”Observatör”

  1. Hej!
    Jag är övertygad om att droppen urholkar stenen, att det mjuka besegrar det hårda. Ditt goda arbete kommer att ge resultat. Misströsta inte, även om det känns tungt ibland. /Annelie

    1. Hej Annelie
      Jag hoppas av hela mitt hjärta att du har rätt.
      Kanske vet jag egentligen att du har rätt. Men problemen jag ser är så stora att lösningar ligger bortom mitt synfält. Visst vet jag att mirakel sker men samtidigt ser jag att fina människor kämpar förtvivlat och förbrukar sin kraft. Det är svårt att se och ta del av.

      Vi vill alla så väl och kämpar och tror. Jag hoppas så att de kommer att lyckas. De är diamanter, de fantastiska kämpande.

      Önskar dig en fin helg.

Lämna ett svar till Annelie Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.