Tonår och älskade barn

Det är svårt att förstå sig på tonåringar. Största dottern väller ur sig otrevligheter mot mamman och mamman försöker stålsätta sig. Försöker att inte svara någonting otrevligt tillbaka. Försöker att förstå att dottern är i en turbulent tid i sitt liv. En varken-eller-tid och både-och-tid.

Hjärtat värker och huvudet dunkar. Mamman undrar så varför det skall vara så här. Varför samvaron emellanåt skaver så. Jag älskar detta barn ofantligt mycket. Mer än mycket. Oändligt.

Och så står hon där och är så otrevlig och mamman famlar i tanken, famlar och ber högre makter om hjälp. Jag vet ibland inte vad jag skall göra med eller säga till detta barn. Hon är en gåva, en skatt och ett underverk. Hennes personlighet är sprudlande fantastisk. Hon är så fin både på in och utsidan. Och så denna ilska, detta sura och arga enbart riktat mot mamman.

Mamman vet att tonåren är en svår tid. Mamman har läst, hört, upplevt och erfarit men ändå gör det så ont. Så otroligt ont när det egna barnet slänger sina ord som vore de giftpilar åt mitt håll. Pilar ämnade att såra, ifrågasätta och bryta sig loss.

Jag älskar dottern så och vill respektera och förstå. Förstå frigörelsen och respektera dotterns egna person och unika uttryck. Men att det skulle göra så ont i själ och hjärta, det var mamman inte riktigt medveten om.

Kanske är jag sämre rustad att bemöta än annars efter veckor av byggande, bärande och flytt. Kanske hade jag trott att döttrarnas större rörelseutrymme skulle underlätta samvaron och förhållandet. Kanske trodde jag att största dottern skulle sett hur hårt mamman arbetat för sin familj och i det lugna ned sitt kraftiga humör gentemot mamman. Kanske.

Men nu är det som det är. Mamman älskar den underbart vackra största dottern. Den helhjärtat goda och konstnärligt sinnade största dottern. Dottern som just nu ifrågasätter och kastar giftpilsord. Mamman ber en bön om tålamod och tolerans. Ber om hjälp att behålla sinnet lugnt och hjärtat kärleksfullt varmt. Ber om ökad förståelse för ett barn i förändring.

Samtidigt fäller mamman ledsna tårar. Jag älskar barnen så. De är det finaste som finns. De är livets skatter.

Fortsatt fin tisdag till er.