Helg
Melodikrysslördag och lång familjefrukost. Prata länge och plocka undan i makligt tempo. Det är skönt.
Idag skall mamman åka iväg för att få gå på teater tillsammans med barndomsvännen, eller nästan-systern som mamman kallar henne. Det är vännens födelsedagspresent till mamman, middag och sedan teater.
Det känns ovant och lite konstigt att fara iväg alldeles själv. Jättekonstigt faktiskt. Men, gott att få prata bara hon och jag och att få sitta i en teatersalong och njuta av en god berättelse.
Nu är det dags att ordna och pyssla och njuta vårsolen ett litet tag.
Fin lördag till er.
Så fint att ni funnit en lösning på det akuta problemet, och så fint att du får åka iväg med din vän just idag! Tänk att presenten kom så passande.Det var säkert någon mening med det! För även om ni funnit en lösning är det bra att du ser att det går att vara ifrån varandra, och du kommer säkert ha en fin dag, och hon får också ett eget utrymme och ser framför allt att du också kan göra saker på egen hand. (Jag kan säga att jag själv är likadan, jag vill helst inte alls lämna min lilla kille, men jag märker ju att vi båda mår bra av det och växer var och en på sitt håll!)
Så länge man finns där för barnen, på deras villkor, behöver man nog inte vara rädd för att förlora närheten. I mitt fall var det snarare kraven på förtrolighet och rädslan för att göra min mamma ledsen som till slut förstörde vår relation.
Jag tror du är på rätt väg! /Annelie