Högläsning
Högläsning är mysigt. Mamman läser en nyinköpt favoritbok högt för pappan. Vi skrattar och gråter ihop åt Fredrik Backmans fina berättelse om kantige Ove.
Det är en härlig upplevelse att ta del av böcker tillsammans.
Ove är en karaktär som står nära mammans hjärta. Han är nämligen väldigt lik min egen farfar. En karg och fåordig man med mycket få känslouttryck. En man som inte släppte någon nära. Mamman kände honom egentligen inte, vet inte vad han tänkte eller kände eller om han uppskattade sina barnbarn.
Jag känner ändå i mitt hjärta att vi betydde väldigt mycket men att han aldrig själv varit föremål för känslouttryck eller uppskattande ord och därför inte kunde uttrycka det så att jag förstod.
Men det var han som köpte den litteratur mamman tidigt började läsa. Alltid kom det något nytt på jul och födelsedagar för mig att läsa och fördjupa mig i.
Tänk om jag sett det då. Tänk om jag som ung förstått och kunnat förmedla min tacksamhet till honom fastän han kanske bara hummat något till svar.
Böcker är underbart att få ta del av. Berättelser som tar oss in i andras tankevärld en liten stund.
Fortsatt fin söndag till er.
