I tillfällig obalans
Idag tog ledsenheten sig in i mammans hjärta.
Vissa dagar väller världen över mamman. Samhället och dess jag-centrering gör mig så ledsen.
Mamman brukar alltid vara lyhörd, ge av sig själv, visa omtanke, empati och dela med mig. När vi då möter människor som tänker enbart på sin egen plats i tillvaron då brister någonting i hjärtat och gråten vill fram.
Känslorna knyter sig och mamman vill gömma sig för omvärlden ett litet tag. Gömma sig för att känslorna är så sårbara. Gömma sig för att inte tappa tron på samhället i stort.
Det är redan så skört detta med tron på människorna och det samhälle vi byggt och lever i.
Fortsatt fin fredag till er.
Fina du….förstår dn ledsenhet över det självcentrerade och opersonligt kalla samhälle vi tyvärr lever i. Jag följer din blogg och finner oftast ro i att läsa dina inlägg och kloka tankar. Att stanna upp, betrakta barnen och leva! Tyvärr har vi inte möjlighet att leva som ni så klokt valt att göra. Vi arbetar fullt och har fyra döttrar i åldrarna 4-12. Försöker ändå ta till mig mycket av dina kloka ord och tankar. Och även dina mumsiga brödrecept m.m. Hoppas det snart känns bättre.
Hälsningar Maria
Hej Maria
Tack för dina ord. Det känns fantastiskt fint att läsa det du skriver. Underbart att kunna inspirera.
Tack igen, Maria, för fina och hjärtvärmande ord.
Fin helg till dig och dina.