Det är stor lycka att kunna ge döttrarna möjlighet till egna instrument.

Att se stoltheten, lyckan och glädjen i barnets ögon är större än mamman kan beskriva.

Igår besökte vi den duktige fiolmakaren. Dottern provspelade flera olika fioler. Och så när hon tog tag i en av fiolerna var det som om det lös om dottern, tiden stannade till, luften nästan vibrerade och det både syntes och hördes att detta var den fiol som passade. Detta var hennes musik-kompis, de var ämnade för varandra. Som om fiolen bara legat där och väntat in att dottern skulle komma.

Märkligt hur olika människor och olika instrument passar ihop. Som om sättet att spela, sättet att hålla instrumentet är uttänkt för just denna person.

Vi har sett det förut då största dottern fick sin fina sopranblockflöjt i trä. Hennes lärare hjälpte oss att finna rätt instrument. Läraren berättade nästan trollbundet om ögonblicket då hon funnit den rätta blockflöjten till dottern. Den som precis passade dotterns sätt att spela.

Mamman tänkte då att det nog bara var speciellt invigda som kunde uppleva denna magiska stund. Men så igår såg jag det. När rätt person träffar rätt instrument och någonting magiskt händer.

Exakt vad som hände i den stunden går inte att beskriva. Det kändes både magiskt och som en helig upplevelse. Dottern har funnit sin halvfiol. Sitt eget instrument att spela på och fortsätta att utveckla sin musikaliska talang. Det är mer än underbart.

Dottern kommer säkert att vilja spela stora delar av dagen och mamman lyssnar så gärna.

Barnens lycka och glädje är större än någonting annat. Mamman är glad och tacksam.

Fin torsdag till.

Etiketter: barnen, dottern, fiol, lycka, mamman