Tålamodsprövande
Att lyckas med konststycket att skapa en bra och mysig stämning hemma är ibland vanskligt.
Det är svårt med trotsperioder i olika åldrar och ibland tar mammans kraft helt enkelt slut. Det blir argt och dumt och fel emellanåt, fastän mamman inte vill ha det så.
Just nu är två döttrar inne i förändringsfaser och det tär på krafterna. På allas krafter. Mamman har haft dagar då hon mått otroligt bra och varit glad och harmonisk men nu följer dagar då mamman känner sig sliten och ledsen och inte särskilt mycket värd.
Visst vet mamman att det jag gör för och med barnen bär stor betydelse och att mitt arbete är ovärderligt men ibland känns det inte så. Ibland rinner tårarna nedför kinderna då något obetänksamt sägs av en dotter, något hon inte menar men behöver prova ute i luften för att se vilken reaktion det får. Hon måste få prova och stångas mot omvärlden. Att mamman förstår gör inte att det känns mindre jobbigt inuti. ”Du är dummast i hela världen” från minsta dottern eller ”Du förstår ju ingenting!” eller ”Fy va elak du är” från största gör ont fastän jag vet att jag inte skall reagera så, inte känna så. Döttrarna testar sina gränser och testar mamman för att se om hon står där lika orubbligt även när de inte beter sig så sympatiskt.
Och visst gör mamman det. För det har hon bestämt inne i för länge sedan. Min kärlek behöver de aldrig tvivla på. Den behöver inte förtjänas på något sätt för den är alltid stark och orubblig. Ständigt en grund för döttrarna att stå på och lita till. Så är det. Barnen sitter inuti i hjärtat på sin egen plats. Men ont gör det när de testar och när mamman är trött.
Ibland gör det riktigt ont och tröttar enormt och ibland känns det ensamt. Riktigt ensamt. Fastän mamman vet att det inte är så, egentligen.
Nu skall mamman koka sig en kopp rödklöverte och bara sitta ned en stund. Sitta ned och titta på alla vackra blommor i vår lilla trädgård. Titta på blommor och på lekande döttrar. Döttrar som vill så väl och älskar sin mamma men som måste få pröva vilka de är, hur de bemöts när de är lite sura och tvära och behöver lufta sitt inre.
Rödklöverte och fin trädgård och lekande barn och så massvis med tålamod. Så skall mamman spendera eftermiddagen tills dess att maken kommer hem och då skall vi försöka oss på att fundera kring dagens middag och så borde nog mamman baka lite bröd.
Fortsatt fin måndag till er.
Hej! Jag har läst din blogg ett tag och länge tänkt att jag ska kommentera. Jag kan relatera till det du skriver i detta inlägg och skickar en styrkekram! Själv har jag fyra döttrar i åldrarna 13 (född 31/3 lika som din äldsta dotter!), snart 10, 5 och snart 2, så det är lite spridning på dem. Förändringsfaser är jobbiga. Det tycker jag med och ibland är det svårt att orka. Men som du vill jag vara en trygg hamn av kärlek i alla lägen…Jag gillar det du skriver om det!
Jag är också en hemmamamma och har varit det sen äldsta dottern föddes. 🙂
Förresten, rödklöverte måste jag pröva, låter gott! Jag gillar te på svartvinbärsblad.
Kram Ulrika
Hej Ulrika
Välkommen.
Så roligt att vi har barn födda på samma dag. Och så har ni också döttrar.
Ja, ibland är barnens olika faser arbetssamma att ta sig igenom. Det är emellanåt svårt att orka att bemöta allt och försöka att behålla lugnet. Vara den trygga och stabila mamma jag vill vara.
Tack för dina ord, styrkekram du skickar och för din förståelse. Att stödja varandra är guld värt.
Te på svartvinbärsblad låter spännande. Skall plocka några blad för att prova.
Rödklöverte är mitt lugn. Det ger mig ro och stillar upprörda känslor. Om den effekten är inbillad eller riktig, det vet jag inte. Men jag mår bra av en kopp då och då och det är ju det viktigaste.
Önskar dig en fin tisdag.
Känner igen …. Igår var jag världens trögaste för att jag tog storkillens mobil för att han inte lyssnade när vi bad honom lägga bort den på kvällen … Å ibland känns det som han skäms för mej… Det gör ont ibland å jag är så glad de alla inte går igenom samma fas samtidigt … När den ena trotsar ger den andre en kram…..
Kram å styrka till dej
Hej Svintoflickan
Ja, ibland är mamma trögast och sämst och värst och dummast och elakast.
Det är nog så det skall vara även om det är jobbigt för mammorna.
Vi får göra som vi gör nu, stötta varandra och påminna varandra om att det är naturliga utvecklingsfaser.
Tror att det är viktigt att tala om att det ibland är arbetssamt att vara förälder och att förstå att detta med att vara barn och gå igenom alla utvecklings-faser inte heller är så enkelt.
Tror också att det väldigt ofta är förvirrande för barnen allt det som händer i kropp och själ.
Önskar dig en fin onsdag.