Julkalender, 18 december
Det var ett barn som satt i sin mors knä och ville höra om julen. Då berättade modern om julen i stallet. Det var en jul för mycket länge sedan och långt borta, men barnet såg alltsammans för sig som om det hade hänt i deras eget stall och på deras egen gård.
Så här berättade modern:
Det var en kväll för länge sedan. Då kom en man och en kvinna vandrande vägen fram i mörkret. De hade gått långt och var trötta, nu ville de sova, men de visste inte var. I alla gårdar var ljusen släckta, där sov de redan och brydde sig inte om dem som vandrade på vägarna. Mörkt och kallt var det den kvällen för länge sedan. Ingen stjärna lyste på himlen.
Men vid vägen låg ett litet stall. Mannen gläntade på dörren och lyste med sin lykta. Kanske fanns det djur där inne? Där djur sover, där är det varmt, och de båda vandrarna var frusna och trötta.
Ja, där fanns det djur i stallet. De sov redan, men när de hörde någon i dörren, vaknade de och såg de båda vandrarna komma in. Och de såg kvinnan stå där i ljuset från lyktan. Men varför hon kom till deras stall om kvällen, det visste de inte.
Kanske förstod de ändå att hon var frusen och hungrig och trött. Kanske förstod hästen det, när hon stoppade sina kalla händer under hans man och värmde dem där.
Kanske förstod kon det, när kvinnan mjölkade henne och drack hennes varma, goda mjölk.
Kanske fåren också förstod det, ty när kvinnan hade lagt sig ner i halmen för att sova, flockade de sig omkring henne, så hon skulle få det varmt.
Så sänkte sig natten tyst över stallet och alla dem som var där inne.
Men när natten var som mörkast, hördes genom tystnaden det första skriket av ett nyfött barn. Och i samma stund brast nattens alla stjärnor fram på himlen. En var större och klarare än de andra. Mitt över stallet satt den och lyste med det klaraste sken.
En saga som verkligen hör julen till. Önskar er alla en riktigt fin fjärde advent.
Texten ur Jul i stallet av Astrid Lindgren.
