Julkalender, 4 december

Idag sover Junibacken lite längre än vanligt. För det är söndag och mörk vintermorgon, vem vill inte sova då? Men rätt som det är vaknar de alla i tur och ordning. Gosan och Sasso i köket, Alva i jungfrukammaren, mamma och pappa i sin sängkammare och Lisabet i sitt rum, ja, det är Madickens rum också förstås, men Madicken sover ju än och vill inte vakna.

Fast Lisabet vet hur hon ska få liv i henne. Hon drar upp rullgardinen med en smäll, och i nästa sekund skriker hon:

”Titta Madicken, det snöar!”

Då kommer Madicken fort ur sängen. Den första snön, det är ju nånting märkvärdigt och härligt med den. ”Jag tycker mer om den än om all annan gammal snö”, säjer Madicken. Så orättvis är inte Lisabet. ”Jag tycker om precis all snö i hela världen”, påstår hon.

Det skrattar Madicken åt.

”Vad kan du ha för roligt med all snö i hela världen? Det räcker väl med vår egen snö tycker jag.”

Ja, visst räcker det med den. Och nu faller den tätt över hela Junibacken.

Tänk så mycket magi det finns i lite snö. Visst känns det ändå som jul på riktigt när snön ligger på marken. Det finns allt lite barnmagi kvar även i vuxna på jul, tror jag.

Texten ur Madicken, kapitlet ”Titta, Madicken, det snöar!”